Med inspiration från Kyrkornas världsråds missionsdokument Tillsammans för livet tillsatte Sveriges kristna råd och Svenska missionsrådet en gemensam missionsteologisk arbetsgrupp 2014. Arbetsgruppen har bidragit till samverkan mellan SMR och SKR, till reflektion över missionsteologiska frågor och introducerat receptiv ekumenik till den ekumeniska gemenskapen i Sverige. I samband med att arbetsgruppen avslutades 2024 möttes de till ett sista möte för att gemensamt minnas höjdpunkterna genom åren. Anna Ljung, pastor i Equmeniakyrkan och medlem i gruppen, delar här med sig av sina.
Vi i arbetsgruppen valde att utifrån frågan ”Hur beskrivs och uttrycks missionsteologi i er kyrkotradition?” att lyssna och lära av varandras perspektiv.
Vi blev så nyfikna att vi valde att fördjupa oss mer genom att även besöka ett uppskattat studiecentrum inom varje kyrkotradition. Till varje besök bjöd vi in några gäster från kyrkotraditionen som var värd. Därmed gick vi in i en tvåårig pilgrimsprocess 2016-2017.
Under processen lärde vi oss mer om varje kyrkotraditions missionssyn och då utifrån en ny fråga ”Vad är det vi i vår kyrkotradition behöver lära oss, med integritet, av andra?” Därmed hade vi öppnat dörren fullt ut till det som heter receptiv ekumenik och som blev vår metod.
Handlar mer om hjärtat än hjärnan
Metoden bygger på lärande snarare än undervisning, delande av våra sår i stället för våra framgångar och att våga granska oss själva i kontrast till att framhäva oss. I mötet är fokuset den ekumeniska andra, det vill säga den ekumeniska vännen man möter. Poängen är att lyssna till perspektiv från en annan kyrkotradition och genom den upptäcka nya synvinklar på sin egen tradition. Receptiv ekumenik handlar nämligen mer om hjärtat än hjärnan.
Fyra pilgrimsstopp
Pilgrimsprocessen inleddes med ett gudstjänsts- och samtalsdygn hos våra ortodoxa vänner på S:t Ignatios Andliga Akademi i Södertälje. Vi fick lyssna till grundläggande instruktioner om receptiv ekumenik och om ortodox missionsteologi. Ett halvår senare spenderade vi ett nytt dygn hos våra frikyrkliga vänner på Bjärka-Säby utanför Linköping. Där fick vi fördjupa oss mer i receptiv ekumenik och inom olika perspektiv av frikyrklig missionsteologi. Vårt tredje stopp blev hos våra katolska vänner på Stiftsgården Marielund utanför Bromma med ännu mer inblick i receptiv ekumenik och nu katolsk missionsteologi. Fjärde och sista stoppet på pilgrimsprocessen hälsade vi på hemma hos våra lutherska vänner på Rättviks stiftsgård. Detta dygn fylldes av olika missionsperspektiv från företrädare för Svenska kyrkan, reflektion i vår egen kyrkofamilj och till sist; missionsvisioner.
Processen väckte internationellt intresse
Eftersom receptiv ekumenik är en internationell rörelse fick några av oss möjligheten att medverka på dess fjärde internationella konferens som hölls i Canberra i Australien 2017. Vi fick förmånen att presentera hur vi i Sverige valt att göra en pilgrimsprocess med receptiv ekumenik som metod. Att vi med hjälp av receptiv ekumenik lärt oss mer om varandras missionsteologi och om oss själva. Vårt bidrag och engagemang i Canberra la grunden till att nästa internationella konferens hölls på Sigtunastiftelsen 2022.
För att skapa ett samtalsmaterial utifrån pilgrimsprocessen skrev vi Berörd, samtal om mission, en föränderlig värld som blev klar 2019. När Kyrkornas världsråd utifrån sitt fokus på pilgrimsfärd för rättvisa och fred uttryckte intresse för vår svenska pilgrimsprocess medverkande vi med texter till Sharing and learning, Bible, Misison, and Receptive Ecumenism som världsrådet tryckte 2021.
Missionsteologiska arbetsgruppen:
Karin Sarja, Svenska kyrkan, Ann Aldén, Svenska kyrkan, Anna Ljung, Equmeniakyrkan, Fredrik Emanuelson, Stockholms katolska stift, Misha Jaksic, ortodox samordnare, SKR, Bertil Ekström, Evangeliska världsalliansen, Sara Gehlin, Lunds universitet, Robert Odén, SMR, Olle Kristenson, SKR, Nausikaa Haupt, katolsk samodnare SKR, Petter Jakobsson, SMR och Jan Eckerdal, SKR.
Samförstånd kring missionsfrågor
Ett övergripande syfte har varit att arbeta för ekumeniskt samförstånd kring missionsfrågor. Vi har arbetat utifrån visionen att vidga och bredda de missionsteologiska perspektiven och att stimulera samtalen i SMR och SKR, medlemskyrkorna, medlemsorganisationerna och i det svenska samhället. På olika sätt har vi uppmuntrat till användning av missionsdokumentet Tillsammans för livet och uppmärksammat aktuell missionsteologisk forskning.
Eftersom arbetsgruppen bestått av representanter från Sveriges kristna råds fyra kyrkotraditioner, missionsorganisationer, akademi och forskning, SMR:s rådgivare för teologisk reflektion och SKR:s direktor för ekumenisk teologi och senare direktor för teologi, har vi skapat en bred mötesplats mellan teoretiker och praktiker.
Lyssnandet central del av processen
Under våra tio år i den missionsteologiska arbetsgruppen har vi fått fördjupa ekumenisk gemenskap och reflektion inom missionsteologiska perspektiv. Med varm gästvänlighet har vi blivit såsom hembjudna till varandras kyrkotraditioner. Med nyfiken öppenhet har vi gått in, stannat, lyssnat, tagit emot och reflekterat över vad vi, med bevarad integritet för vår egen identitet, behöver lära av varandra. Lära oss för att bli bättre på att vara missionerande hemma i våra egna sammanhang, vår kyrkotradition och vår lokala församling. Under processen var lyssnandet centralt. Det blev uppenbart att lyssnandet behöver vara ett grundläggande verktyg i alla former av mission.
Lokal användning av metoden
Efter att ha använt receptiv ekumenik på nationell nivå och medverkat på den internationella konferensen introducerade jag metoden i mitt lokalekumeniska råd. Gotlands kristna råds styrelse använde därefter receptiv ekumenik utifrån församlingssyn. Vår vänskap fördjupades och vi kom varandra närmare.
Personliga erfarenheter
In i min djupa trygga frikyrkliga identitet har mina ortodoxa vänner lärt mig att vila i traditioner, inte söka händelser, upplevelser och känslor. De har även lärt mig att bättre se långa perspektiv. Mina katolska vänner har lärt mig en djupare andlighet. Genom mina lutherska vänner har jag lärt mig se vad Gud redan har gjort. Och vad vi kristna kan göra tillsammans, det skall vi inte göra ensamma. Under pilgrimsprocessen mötte vi boken ”Att älska sin nästas kyrka som sin egen” av Peter Halldorf, 2016 som berörde mig. Jag tänker att det handlar om att älska den ekumeniska andras kyrka så mycket som du älskar din egen kyrka. Men också; att älska den andras kyrka som om den var din egen.
Text: Anna Ljung, pastor i Equmeniakyrkan
