Igår överlämnade Folkkampanjen för asylrätt 67.382 namnunderskrifter till representanter för Sveriges riksdag. 160 organisationer stödjer också kampanjens krav för en human flyktingpolitik. Sveriges kristna råds arbetsgrupp för migration och integration är en organisationerna och mitt namn finns med bland de överlämnade namnunderskrifterna.
Den här våren har diskussionen om svensk flyktingpolitik dominerat mitt arbete på Sveriges kristna råd. I flera uttalanden har kyrkorna markerat att förslaget till tillfällig ändring i flyktinglagstiftningen inte är bra. Våra kyrkliga ledare har sagt sig vara djupt bekymrade. Främst handlar det naturligtvis om situationen för de som söker skydd undan krig och som befinner sig vid Europas gränser. Det handlar också om dem som redan finns i vårt land och vars möjligheter till långsiktiga uppehållstillstånd och familjeåterförening nu begränsas. Men det handlar också om vad som händer med våra värderingar. Jag har skrivit flera bloggtexter om detta, senast för några veckor sedan.
På måndag ska lagförslaget diskuteras i riksdagen och på tisdag blir det omröstning. En månad senare ska lagen träda i kraft.
Jag har respekt för att vi kommer till olika slutsatser om hur vi i den här situationen bäst upprätthåller respekten för människors värdighet. Men visst sörjer jag över att Sverige inte längre är en förebild på en generös flyktingpolitik. De som tidigare – i Europa och på andra håll i världen – kunnat använda Sverige som efterföljansvärt exempel när man diskuterat sitt lands flyktingpolitik kan inte längre göra det. Och visst stör det att så mycket av resonemang handlar om hur vår egen välfärd ska bevaras. Den grundfråga som borde höras betydligt mer är: ”Vad är det som motiverar att min situation är bättre än min medmänniskas?”
De senaste dagarna har flera biskopar i Svenska kyrkan skrivit till riksdagsmännen i sina områden och bett dem rösta nej på tisdag. Rädda barnen har gjort ett förnyat upprop om att värna rätten till familjeåterförening. Flera andra organisationer i civilsamhället gör en sista ansträngning för att förhindra ett olyckligt beslut på tisdag. Nu ska jag skriva en insändare till min lokaltidning. Och jobba vidare med den satsning på utbildning och stöd till människor som är engagerade i mötet med asylsökande som kyrkorna fått EU-stöd till (som startar under hösten).
För oavsett hur våra riksdagsledamöter röstar på tisdag kommer kyrkorna att fortsätta sitt arbete för människor i utsatt situation. Och där är vi många som vill vara med.
Vi fortsätter att be, tillsammans med människor runt om i världen:
Livets Gud, led oss till rättvisa, fred och mänsklig värdighet!
/Björn Cedersjö
