Kyrkornas migrationsdagar slog i år besöksrekord med nära 150 deltagare som samlades i Immanuelskyrkan i Stockholm den 21-22 april. ”Våra barn och andras ungar” var temat – men vad tyckte de unga som var med? Här är två röster.
Fokus på barn och unga i migration är ett ämne som berör, och frågorna är högaktuella, inte minst på grund av EU:s nya migrations- och asylpakt som träder i kraft i juni.
I två dagar fick nästan 150 deltagare lyssna till företrädare för både civilsamhället och myndigheter, men även till unga personer med egen erfarenhet av migration.
Mikel Schenouda, 24 år, berättar:
”Kyrkornas migrationsdagar blev en viktig påminnelse för mig att migrationsfrågan rymmer långt mer än lagstiftning, statistik och myndighetsbeslut. Den handlar i grunden om människor, om barn, familjer och individer som försöker leva sina liv under villkor präglade av ovisshet, väntan och ofta djup sårbarhet. Samtidigt blev det tydligt att det också handlar om vilket samhälle vi själva vill vara.
Ett starkt återkommande tema var barnperspektivet. Flera talare lyfte hur barn som befinner sig i asylprocesser ofta tas ur sina naturliga sammanhang: skola, vänner, trygghet och framtidsplaner. När ett barn lever länge i ovisshet påverkas inte bara nuet utan också möjligheten att utvecklas tryggt. Ett exempel som berörde: ungdomars rädsla för att fylla 18 år, då deras situation plötsligt kan förändras drastiskt. En födelsedag, som för många är något glädjefyllt, blir i stället ett datum fyllt av oro och många frågetecken.
”När barn inte längre möts som barn med behov av lek, trygghet och omsorg, utan som ärenden i ett system.”
Det talades också om hur barn riskerar att reduceras till administrativa processer. Begreppet ’unchilding’ satte ord på något viktigt, när barn inte längre möts som barn med behov av lek, trygghet och omsorg, utan som ärenden i ett system.
Här lyftes kritik mot boenden och återvändandecenter som inte är utformade utifrån barns behov, där isolering, brist på meningsfull sysselsättning och otrygghet blir vardag. Där finns goda krafter som försöker skapa trygga miljöer, där barn behandlas som barn. Dock kvarstår utmaningar.
Ett annat starkt tema var språkets makt. Hur vi talar om människor formar hur vi ser på dem. När människor beskrivs som problem, belastning eller hot påverkar det samhällsklimatet och riskerar att normalisera misstänksamhet och avhumanisering. Omvänt kan ett språk präglat av värdighet och respekt öppna för förståelse. Det blev tydligt att ord aldrig är neutrala, de bygger antingen murar eller broar.
Särskilt starka var vittnesbörden från personer med egen erfarenhet av flykt. En talare beskrev hur den mentala ovissheten ibland kan vara värre än själva kriget, att varje dag leva med nya krav, ny oro och känslan av att livet står på paus. Att inte kunna planera sin framtid, studera, arbeta eller leva sitt liv blir en tung psykisk börda. Lidande syns inte enbart i yttre omständigheter, utan också i det inre.
”Att inte kunna planera sin framtid, studera, arbeta eller fullt ut leva sitt liv skapar en tung psykisk börda.”
Samtidigt präglades dagarna av hoppfulla exempel på vad medmänsklighet betyder i praktiken. En hjälpande hand, vänligt bemötande eller någon som visar vägen kan få livslång betydelse. En talare berättade hur församlingen blev den plats där hon fann tillhörighet genom musik, gemenskap och ansvar. Därifrån växte hon vidare och blev ungdomsledare. Det visar hur civilsamhälle och kyrka kan vara avgörande broar in i samhället.
”Min främsta reflektion är att kyrkornas röst behövs.”
Jag tog med mig bilden av kyrkan som ett hem, platsen där människor får mötas av en öppen famn när livet varit fyllt av stängda dörrar. Kyrkan kan aldrig lösa alla strukturella problem, men den kan vara en plats där människovärdet blir konkret, i vänskap, lyssnande, stöd, gemenskap och handling.
Min främsta reflektion efter dagarna är därför att kyrkornas röst fortsatt behövs. Inte bara som remissinstanser eller opinionsbildare, utan som levande gemenskaper som visar att en annan väg är möjlig. I en tid där murar byggs allt högre behöver vi, som någon uttryckte det, bygga längre bord där fler får plats.”
Libertad Ruiz Costa och Linus Torgeby från Rädda barnen berättade om sitt arbete med att skapa trygga rum för barn på asylboenden.
”Personliga berättelser gav mer komplett bild”
Rawd Sayegh, 22 år, berättar:
”Det var otroligt lärorika och viktiga dagar! Temat ’Barn i migration’ känns just nu mer aktuellt än någonsin. När frågan tas upp, görs det dock ofta upp i politiska, objektiva sammanhang. Att både få höra och samtala om individuella upplevelser av och berättelser om migration; om utmaningar, möjligheter och stor framgång, gav i sin tur en mer komplett bild i frågan!
Vi fick alla definitivt möjlighet att reflektera över våra åsikter och värderingar, omvärdera våra utgångspunkter samt kanske även omprioritera de perspektiv vi bär med oss.
”Det kristna perspektivet i frågan gav mig hopp.”
Jag lärde mig mycket om barns psykiska hälsa i migration, vilket enligt mig utgör en avgörande faktor i helhetsbilden.
Att dessutom få höra om det kristna perspektivet i frågan gav mig hopp, säkerhet och en enorm frid.”
I Granängsringen i Tyresö söder om Stockholm arbetar Linnea Larsen Lind med generationsöverskridande gemenskap.
VÅRA BARN Och ANDRAS UNGAR
Detta hände på Migrationsdagarna
- Louise Dane, doktor i offentlig rätt och jurist vid Asylrättscentrum, berättade om de pågående förändringarna och hur barn påverkas.
- Reflektionssamtal där Maria Frisk, generalsekreterare BRIS, Fredrik Malmberg, generaldirektör Institutet för mänskliga rättigheter och Sofia Camnerin, generalsekreterare Sverige kristna råd, reflekterade i ett panelsamtal kring hinder, rättigheter och framtid för barn och unga i migration.
- Hamida från UNHCR:s flyktingtalesprogram ”Refugee speakers programme” berättade om sina erfarenheter av att komma till Sverige som ung.
- Libertad Ruiz Costa, nationell projektledare Trygga boenden och Linus Torgeby, nationell rådgivare Barn i migration, berättade om hur Rädda barnen arbetar med att samla in barns röster och skapa tryggare boenden genom samverkan och kunskap.
- Boden Integration & Samverkan (BIS) Mirella Lind, samordnare Boden integration och samverkan (BIS) och Lena Lindström, diakon Svenska kyrkan Boden, berättade om hur de arbetar. Det gjorde även Jacob Sunnliden, diakoniassistent Svenska kyrkan, och Anette Avelin, diakon Equmeniakyrkan, om sinbesöksverksamhet på Migrationsverkets förvar.
- Liv Landell Major, påverkansansvarig Majblomman, Johanna Saunders, senior rådgivare socialrätt Svenska Röda Korset, Anton Alsander, senior policyrådgivare Svenska kyrkan, och Erika Ershammar, jurist på Sociala missionen talade om bidragsreformen och civilsamhällets svar.
- Barnen och kyrkorna i världen. Utblick kring barnen och kyrkorna i världen med Caritas generalsekreterare Peter Brune.
- Dr Mazin Noel, specialistläkare och aktiv i katolska kyrkan, berättade om hur barns existentiella hälsa påverkas under migration, och hur kyrkan kan vara en skyddsfaktor.
- Emelia Frennmark och Nashua Mouaid från Svenska med baby lyfte små barns och föräldrars berättelser om att leva i långvarig osäkerhet i Sverige och visar hur lokala mötesplatser kan stärka språk, gemenskap och tillhörighet. Tillsammans med Linnea Larsen Lind, präst i Tyresö församling, berättar de om samarbetet kring den generationsöverskridande mötesplatsen Tre generationer.
- Marlen Eskander från Läsfrämjarinstitutet, pratade om hur berättelser kan ge barn en röst och ett språk.
- Nicholas Smidhagen, projektledare, och Suzan Larsson, kommunikatör, från Migrationsverket gav en översikt över förändringarna som följer på EU:s nya migrations- och asylpakt.
- I ett avslutande föredrag talade Anna Ardin om barnets perspektiv som teologisk kompass och Guds rike som mål.
