SKR skriver på SVT Debatt om kyrkornas roll i det civila samhället

I det svenska samhället finns en förväntan att staten, landstingen och kommunerna ska ta ansvar för den offentliga välfärden. Medborgarna betalar skatt och förutsätter att myndigheterna tar ansvar. Det är statens och politikernas huvuduppgift att trygga rätten till sjukvård, utbildning, arbete och bostad.

Men vad händer när det finns människor som inte får stöd och som inte passar in i våra förutbestämda mallar? Eller när stat och kommun av olika orsaker inte klarar av sitt uppdrag?

En färsk undersökning visar att 9 av 10 svenska socialchefer menar att deras ansvarsområden framöver kommer att vara beroende av ideella krafter och frivilligorganisationer för att klara sitt grundläggande uppdrag.

Immanuelskyrkan i Malmö öppnade under tio dagar upp sin kyrka för hemlösa när det nyligen var riktigt kallt utomhus. Uppskattningsvis var cirka 90 procent av nattgästerna EU-migranter. Det var människor som tidigare nätter sovit under broar och i garage.

Men det handlar inte bara om migranter. I vårt samhälle har marginalerna krympt för många grupper. Immanuelskyrkans engagemang för utsatta är bara ett av många exempel på en utsträckt hand i det civila samhället. Det finns många kyrkor och frivilligorganisationer runt om i landet som har ett omfattande socialt arbete.

Kyrkorna känner ett ansvar att agera när myndigheternas resurser inte räcker till för att bistå utsatta människor. Samtidigt som detta sker måste problematiken synliggöras för att påverka riksdag, regering, landsting och kommuner att prioritera frågan. Risken blir annars att kyrkorna och andra frivilligorganisationer blir det skyddsnät som stat och kommun bör vara.

När den ”organiserade godheten” inte fungerar kan vi som kristna inte bara stå och se på. Kyrkorna har till uppgift att påpeka när saker inte fungerar i samhället. Och under tiden som det inte fungerar agerar kyrkan. Som samhällsaktörer vill vi tillsammans stötta människor i utsatta situationer.

Kyrkorna har historiskt sett tagit ett stort ansvar för välfärden i den svenska samhällsutvecklingen. Samtidigt är det i nutid inte kyrkans roll att bygga upp stora institutioner för att bevara välfärden, vare sig de är vinstdrivande eller inte. Och det som kyrkorna gör inom välfärdssektorn ska vara centralt förankrat i kyrkornas verksamhet.

Just nu har samhället svårt att exempelvis hantera migrationsfrågan. Runt 1000 flyktingar ankommer till Sverige varje vecka, vilket bland annat beror på inbördeskriget i Syrien. Detta blir en utmaning för oss alla i samhället.

I Bibeln finns berättelsen om den barmhärtige samariern. Prästen och tempeltjänarna, etablissemanget i samhället, gick förbi en svag och utslagen människa. Samarien, själv en människa i marginalen, tog ansvaret att hjälpa. Det finns inga skäl i världen att titta bort från de utsatta. Samhället behöver vara mänskligt. Kyrkan behöver vara mänsklig och leva i övertygelsen om allas lika värde. Vem som är utsatt eller varifrån den utsatte kommer spelar ingen roll.