Sju av tio församlingar har utsatts för brott det senaste året. Hot och hat riktade mot religiösa församlingar är ett växande problem. Det visar en ny kartläggning från Myndigheten för stöd till trossamfund (SST). Nio av tio församlingar anser enligt rapporten att ett ökat interreligiöst samarbete är nödvändigt för att motverka antireligiösa brott.
Frihet att utöva sin religion är en grundläggande rättighet. Men religionsfriheten förutsätter att utövarna känner sig trygga i de religiösa rummen. En enkätundersökning gjord bland 1 100 församlingar och trossamfund spridda över hela Sverige visar att så inte är fallet. Sju av tio församlingar i Sverige har utsatts för någon form av brott under det senaste året. Vanligast är egendomsbrott, men de judiska, muslimska och ortodoxa församlingarna drabbas i nästan lika stor utsträckning av våldsbrott.
– Det här är en utveckling som vi aldrig får acceptera. Det ska inte råda något tvivel om man som troende har rätten och möjlighet att utöva sin tro öppet i Sverige idag. Att kunna leva i religiös och kulturell samhörighet med andra ska vara en självklarhet. Religionsfriheten är grundlagsskyddad – och gäller alla. I Sverige ska alla kunna utöva sin tro öppet, känna trygghet och samhörighet med andra – utan rädsla för hat eller hot.
Socialminister Jacob Forssmed (KD) kommenterar rapporten på sitt Instagramkonto.
Inbrott, klotter och gravskändningar
Två tredjedelar av församlingarna har utsatts för egendomsbrott det senaste året. Dessa brott riktas i huvudsak mot byggnader eller lokaler,och handlar mest om inbrott, ekonomisk brottslighet och elektroniska angrepp. Vilken brottslighet man utsätts för ser lite olika ut mellan olika trossamfund. Öppenheten gentemot allmänheten och förekomsten av värdefulla föremål i lokalerna gör Svenska kyrkan och Katolska till måltavlor för inbrott. Judiska församlingar utsätts oftare för klotter, men även muslimska och ortodoxa församlingar får utstå klotter. Gravskändningar riktas i högre utsträckning mot judiska och muslimska gravplatser, liksom mot Svenska kyrkan som har huvudansvaret för kyrkogårdarna.
Judiska och muslimska företrädare kopplar motiven bakom brotten tydligare till den religiösa eller etniska tillhörigheten, och tidigare forskning bekräftar att minoritetsgrupper ofta är mer utsatta än andra grupper för hatbrott. De andra samfunden upplever inte att skadegörelsen är lika kopplad till religion utan till andra faktorer. Buddhistiska och frikyrkliga sammanhang utsätts inte för lika många egendomsbrott som redan nämnda samfund.
Våldsbrott mot företrädare och medlemmar
Församlingar med öppna lokaler och arbete med socialt utsatta grupper är särskilt utsatta för våldsbrott. Hit hör många församlingar inom Svenska kyrkan och frikyrkorna. Fyra av tio tillfrågade har utsatts för våldsbrott det senaste året. Dessa brott riktas mot företrädare för eller medlemmar i en församling. Vanligast är hot och hat i digitala miljöer, som exempelvis på sociala medier.
Hot om våld är vanligast bland judiska och muslimska församlingarna men förekommer också inom Svenska kyrkan och de ortodoxa församlingarna.
Judiska, muslimska och även ortodoxa församlingar utsätts mer för systematiska och återkommande våldsbrott. Dessa brott upplevs vara grundade i hat och fördomar mot religiösa och etniska minoriteter särskilt mot dem som uppfattas som skrämmande, hotande eller annorlunda.
Studien visar att större internationella händelser och offentlig debatt, som exempelvis kriget i Ukraina och koranbränningarna, har en negativ inverkan på församlingarnas säkerhet och på hur trygga medlemmarna upplever sig vara. Muslimska företrädare ser hur antalet hot och angrepp mot deras församlingar ökar till följd av negativa uttalanden från politiker om islam och muslimer.
Avstår från offentlighet av säkerhetsskäl
Oron för säkerheten påverkar hur församlingarna uttrycker sig och agerar. Var fjärde församling har avstått från att publicera inlägg i sina kanaler på sociala medier av säkerhetsskäl. Drygt två av tio avstår från uttalanden och aktiviteter av rädsla för att utsättas för hat och hot. Judiska, muslimska och ortodoxa församlingar undviker i högre grad än andra samfund att delta i det offentliga samtalet och avstår från aktiviteter på grund av denna oro. Säkerhetsläget påverkar med andra ord deras möjlighet att delta i samhällsdebatten och bedriva sin verksamhet.
Oro att polisanmälan ska öka repressalierna
Sex av tio församlingar avstår enligt undersökningen från att polisanmäla brotten de utsätts för. För många handlar det om att det upplevs som meningslöst att anmäla, för andra en misstro kring att brottet kan uppfattas för bagatellartat. För andra handlar det dock om en rädsla för att uppmärksamheten i medierna kan medföra negativa konsekvenser i form av fler hatbrott.
Församlingar som drabbas av många brott får det också svårare att försäkra sina församlingslokaler, varför många istället hanterar situationen själva.
Studien har gjorts av forskarna Linnea Lundgren och Sara Fransson vid Centrum för civilsamhällesforskning, Marie Cederschiöld Högskola.
Öka säkerheten och tryggheten
Studien ska ge regeringen underlag om trossamfundens säkerhet för att kunna genomföra insatser som stärker trossamfundens säkerhet, trygghet och rätt till tro. Eftersom det saknas nationella eller gemensamma riktlinjer ligger ansvaret nu på varje enskild församling. Studien visar att säkerhetsarbetet skiljer sig mellan samfunden. En av tio församlingar saknar grundläggande säkerhetsrutiner, som exempelvis brandlarm. De som hyr sina lokaler, vilket är vanligast bland muslimska och buddhistiska församlingar, har ofta begränsade möjligheter att förbättra säkerheten utifrån sin roll som hyresgäst.
Mest etablerade rutiner har de judiska församlingarna och församlingar inom Svenska kyrkan. Judiska och muslimska församlingar använder i högre grad övervakningskameror och vakter.
