Gulblomma1

Jag närmar mig 50-årsjubileum som kristen. Åtminstone enligt hur man tänkte då jag ”blev frälst”. Människor jag mött i olika kyrkor har dock gjort mig medveten om att det finns olika vägar till kristen övertygelse och tro.

Så här var det för mig:
Jag växte upp i en baptistisk miljö, väl förankrad i god svensk frikyrklighet. Gränsen mellan församlingen och världen var tydlig. Därför var det viktigt att man tog steget genom att med ett eget medvetet beslut välja att bli Jesu lärjunge, att ”bli frälst”. I mitt fall skedde det när jag var 11 år gammal och var på ett läger på Hjälmargården utanför Örebro. Vi var två som på eftermiddagen den 28 juni 1963 gick till vår lägerledare Flore Liljegren och sa att vi ville bli frälsta. Flore var en välkänd barnmötesfarbror inom Örebromissionen och bibelstudieledare på lägret. Vi böjde knä vid bänken i tältet och Flore bad för oss båda, min ”andliga tvilling” Torsten och mig. Sen noterade jag i min Bibel att jag blivit frälst. Två år senare skrev jag in att jag blivit döpt, ”på bekännelse av din personliga tro på Jesus Kristus som frälsare och herre” som dopförrättaren Öjvin sa innan han sänkte ner mig under vattnet i dopgraven i Salem i Bodafors.

Om knappt två veckor är det alltså femtio år sedan jag blev frälst. Flore, Torsten och jag firade 20-årsdagen med en fantastisk kväll tillsammans. Nu är Flore hemma hos Gud och Torsten och jag två välartade 60-åringar som fortfarande träffas då och då.

Det där beslutet för 50 år sedan har varit viktigt för mig. Det satte riktningen för mitt liv. Med det som startpunkt följde aktivt församlingsengagemang, förtroende i olika ansvarsuppgifter, teologiska studier, pastorstjänst, etikforskning, lärartjänst och nu arbete för kyrkorna tillsammans i Sveriges kristna råd. Beslutet har förnyats då och då medan tiden gått.

Religionspsykologen Erland Sundström lärde mig en gång att omvändelseprocessen kan se olika ut hos olika människor. För vissa är det en drastisk omvändelse, att börja gå i en annan riktning. För andra innebär omvändelse ett medvetet beslut på en väg som man egentligen redan är inne på. Åter andra har ingen bestämd punkt i sitt liv då man blev omvänd; man växte in i kristen tro på ett naturligt och ganska okomplicerat sätt. Jag har mött alla dessa modeller hos människor jag mött.

I Sveriges kristna råd finns en mångfald av traditioner om hur man bekräftar en kristen identitet. Det finns också olika betoning på hur viktigt det egna beslutet egentligen är; för vissa räcker det att tro att Gud kallat mig och räknar mig som sitt barn. När migrationsverket hade kurs i samarbete med SKR under förra veckan var en fråga om hur man blir kristen (eller ”hur konversion/omvändelse ser ut i olika kristna sammanhang?”) en av de saker som man sökte kunskap om.

Jag tror att Gud hela tiden verkar i människors liv. I Jesus har det blivit tydligt att Guds famn är öppen och välkomnande. Under den här sommaren kommer många, i olika sammanhang, på läger och konferenser och retreater likaväl som i naturupplevelser och samtal, att finna vägen till ny eller förnyad relation till Gud. Jag välkomnar den heliga Anden att på sitt känsliga och respektfulla sätt använda olika kristna traditioner för att öppna dörrar till detta.

Nu tar vi en paus i bloggandet och återkommer (tror vi) i höst med nya reflektioner. Vi önskar alla våra läsare en fin och välsignad sommar!

/Björn Cedersjö,
med hälsningar även från Olle Kristenson och Karin Wiborn

Fortsätt läsa mer från oss