Efter ett år med de nya demokrativillkoren är civilsamhället överens om en sak: intentionen är god, men tillämpningen väcker frågor. Under MUCF:s panelsamtal på MR-dagarna diskuterades både styrkor och svårigheter med det regelverk som styr statliga bidrag. Från Sveriges kristna råd deltog generalsekreterare Sofia Camnerin.
Hur civilsamhällets organisationer har påverkats av de nya demokrativillkoren var samtalsämnet i ett seminarium under Mänskliga rättighetsdagarna i Kistamässan utanför Stockholm, dit representanter från civilsamhället bjudits in för att dela erfarenheter och lärdomar ett år efter att villkoren infördes.
– Demokrativillkoren ska inte ses som ett uttryck för en misstro mot civilsamhällets organisationer utan villkoren är ett verktyg för att staten inte ska finansiera verksamhet som strider mot samhällets grundläggande värderingar, och de ska bidra till att säkerställa att förtroendet för statsbidrag bevaras, inledde Stefan Holmgren, stabschef vid Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, som arrangerade seminariet.
Demokrativillkoren trädde i kraft den 1 januari 2025 och gäller ideella organisationer, trossamfund och stiftelser som söker statsbidrag. För att beviljas statsbidrag måste en organisation:
- ha ett syfte som är förenligt med de värderingar som präglar ett demokratiskt samhälle,
- vara demokratiskt uppbyggd,
- respektera demokratins idéer i sin verksamhet, inklusive principerna om jämställdhet och förbud mot diskriminering.
När det gäller trossamfund och stiftelser finns inga krav på att de ska vara demokratiskt uppbyggda för att kunna beviljas statsbidrag. Däremot finns andra villkor som trossamfunden måste uppfylla, förklarade Stefan Holmgren:
– De måste ha minst 2500 betjänade som är bosatta i Sverige, ha bedrivit verksamhet i Sverige under minst fem år och få sin religiösa verksamhet finansierad i huvudsak av betjänade som är bosatta i Sverige.
Paradoxalt att staten granskar kyrkorna
I sitt anförande lyfte Sofia Camnerin det faktum att det var frikyrkorna som i mångt och mycket var med och drev fram den demokrati som vi ser i Sverige idag och hon pekade på det paradoxala i att det nu är staten som ska granska om kyrkorna lever upp till demokrativillkoren.
– När frikyrkorna grundades värnade man individens fri- och rättigheter, allas lika värde. Alla hade rätt att rösta vid församlingsmöten och liknande. Så vi välkomnar demokrativillkoren och har hela tiden stöttat dem, sa Sofia Camnerin som samtidigt varnade för risken att hamna i ett kontrollsamhälle som inte längre värnar tilliten.
Osäkerhet kring hur demokrativillkoren ska tolkas och att myndigheter gör olika bedömningar har också visat sig vara ett problem under året.
– Vi har sett tendenser till att man på kommunal nivå exempelvis tar det säkra för det osäkra och fäller innan man friar, för säkerhets skull, sa Sofia Camnerin och nämnde exempelvis att Katolska kyrkan nekats bidrag från Allmänna arvsfonden med hänvisning till att de inte har en demokratisk organisering.
– Men för trossamfund gäller inte det kravet, sa Sofia Camnerin och tryckte på att man måste respektera trossamfundens uppbyggnad, traditioner och religiösa verksamhet.
– Det är normalt att vara religiös och det är normalt att inte vara helt jämställd när det exempelvis gäller vilka som får bli präster i de här gamla tvåtusenåriga kyrkorna. Det är i Katolska kyrkan bara män som kan bli det.
Gränsen för betjänade slår hårt
En annan fråga som Sveriges kristna råds generalsekreterare lyfte var gränsen som satts till 2500 betjänade. Gränsen slår hårt mot mindre samfund som inte bara blir av med bidragen utan som också förlorar möjligheten att ta upp kyrkoavgiften via skattsedeln.
– Och då kan man ju fråga sig varför ett samfund med exempelvis 1850 medlemmar är mindre demokratisk eller bidrar mindre till samhällets uppbyggnad, undrade Sofia Camnerin och lyfte Ungerska protestantiska kyrkan som exempel, vilken funnits i Sverige sedan 1950-talet då ungerska migranter anlände, men som nu riskerar både statsbidrag och hjälp med att ta upp avgiften från sina egna medlemmar.
Företrädarskap och internationella samarbeten
Även Sigge Eriksson ordförande i LSU, Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer, och Göran Holmqvist generalsekreterare för Forum Civ deltog i panelen och de lyfte andra frågor kring tillämpningen av demokrativillkoren. En av frågorna handlade om otydligheten kring företrädarskapet, något som även kyrkorna uttryckt osäkerhet kring.
– Vem räknas som företrädare? Och i vilken mån har man ansvar som enskild om någon utger sig för att vara företrädare för en organisation, men inte är det, undrade Sigge Eriksson, som också lyfte risken för självcensur där företrädare för ungdomsorganisationer oroar sig för att felsteg kan leda till indragna bidrag. Sigge Eriksson efterlyste undantag för unga företrädare som ju går en form av demokratiskola genom att engagera sig i ungdomsförbunden.
Göran Homqvist, som företräder 170 medlemsorganisationer i Forum Civ, vars medlemmar arbetar med att främja demokrati och mänskliga rättigheter i odemokratiska länder, frågade hur man ska hantera samarbetsorganisationer som inte uppfyller villkoren.
– Tillämpningen skulle ju kunna vara att inte utesluta aktiviteter med aktörer som inte uppfyller demokrativillkoren om det uttalade syftet med aktiviteten faktiskt är ett främjande av demokrati och mänskliga rättigheter, föreslog han och uppmanade myndigheten att se över föreskrifterna och tydliggöra villkoren.
– Frågan om internationella samarbeten är högst relevant även för kyrkorna, fyllde Sofia Camnerin i, eftersom de ju ofta har sitt huvudsäte i något annat land och bedriver verksamhet över hela världen. Om vi ska främja mänskliga rättigheter, friheter och demokrati i världen så måste vi ju per definition jobba med dem som behöver stöd och hjälp på olika sätt, så det är en jätteutmaning.
Fortsatt dialog och tydligare regler
Företrädarna för MUCF, som ju bjudit in civilsamhällesorganisationerna för lyssna in det första årets erfarenheter, betonade visserligen i slutet av samtalet att demokrativillkoren är här för att stanna – men poängterade samtidigt att tillämpningen måste bli rättssäker och proportionerlig. Bland annat genom:
- att göra utrymme för misstag – särskilt för unga företrädare
- att stärka dialogen mellan myndigheter och civilsamhället
- att utveckla stödfunktionerför både myndigheter och organisationer
- att utforma enhetliga riktlinjer för att undvika olika bedömningar
Alla parter i seminariet var överens om att vägen fram kräver fortsatt dialog, tydligare regler och en balans mellan kontroll och frihet, om målet ska vara ett friskt och frimodigt civilsamhälle med stark tillit mellan myndigheter och organisationer.
