Platsbristen på landets anstalter och häkten är akut och i mitten av februari meddelade Kriminalvården att den ansträngda situationen tvingat dem att gå upp i stabsläge för att bättre kunna hantera situationen. Det ökade trycket är en stor påfrestning på personal och intagna men försvårar även själavårdarnas möjligheter att bedriva sitt arbete.
På häktena och anstalterna runt om i landet finns sammanlagt 180 präster, pastorer, diakoner, ordensfolk och muslimska själavårdare. De är organiserade genom Nämnden för andlig vård (Nav) som samordnas av Sveriges kristna råd på uppdrag av Kriminalvården.
– Det finns en god vilja från kriminalvårdens sida att, så gott det är möjligt, frigöra rum för att människor ska få utöva sin tro, men läget är ansträngt, konstaterar Lisa Linderoth, ny konsulent för Nav på Sveriges kristna råd. Hon kommer närmast från en tjänst som präst i Svenska kyrkan i Norrköping.
Under Lisas 18 år som präst har hon haft olika funktioner och arbetat med barn och unga, som mellanchef, som ansvarig för gudstjänstlivet i några kyrkor, på sjukhuskyrkan på jourtid och så klart också som Nav-medarbetare både på anstalt och häkte.
– Det är en gåva och ett ansvar att vara präst. Att få se människor komma till sig själva, räta på sig lite, finna en väg till tro är en del av uppdragets mest vackra sida. Att få se samtalet och lyssnandet som ett aktivt skeende där Gud är närvarande är stort, säger Lisa Linderoth och citerar en rad ur Psalm: 32: ”Så länge jag teg så tynade jag bort”.
– Samtalet ger konturer åt våra liv och vilka vi är kan ge en ökad känsla för vårt värde.
”Det är en gåva och ett ansvar att vara präst. Att få se människor komma till sig själva, räta på sig lite, finna en väg till tro är en del av uppdragets mest vackra sida. Att få se samtalet och lyssnandet som ett aktivt skeende där Gud är närvarande är stort.”
Lisa Linderoth, präst och konsulent Andlig vård i Kriminalvården
Men att kunna erbjuda enskilda samtal är svårt när färre rum finns tillgängliga. På många anstalter är överbeläggning så stor att intagna måste dela cell med varandra. För dem som arbetar med andlig vård har förutsättningarna för att kunna göra sitt arbete därför förändrats. De religiösa företrädarna har till uppgift att förutom samtalet även leda bön och gudstjänst, finnas med i olika samtalsgrupper och samverka med besöksgrupper.
– Nav-medarbetarna har en djup förståelse för vad det innebär att vara en troende människa och de försöker på olika sätt ge rum för tro. Det handlar inte bara om fyra väggar, utan om att det finns behov av tro och andlighet. Att det är en del av att vara människa, att det så ofta ligger allra närmast jaget och att varje människa själv har rätt att få utöva sin tro, men också att få avstå, säger Lisa Linderoth.
Kriminalvårdens egen prognos är att det pressade läget kommer bli ännu värre de närmaste åren. Det innebär utmaningar för säkerheten och begränsar möjligheten att tillgodose de intagnas behov. Det förändrade läget kommer kräva god kommunikation, gott samarbete och kreativa lösningar, inom Nav-arbetslagen och med kriminalvården. Samtidigt som man inte får tumma på säkerheten.
– Att arbeta nära människor, särskilt människor som av olika anledningar behöver mycket stöd är en gåva, men kräver mycket av oss. Att ge ut det som vi själva lever av, att finnas där är viktigt men det är också viktigt att bli uppmärksam på att gränser behövs, säger hon.
– Tilliten till att Gud finns där då vi kommer, likväl när vi går, kan få bära oss även då det vi just gjorde kändes som allt för lite. Tillsammans kan vi också försöka visa på vikten av att det finns rum för tro, att det behövs fysiska rum men också inre rum, och vi får försöka ge röst åt att detta är en viktig del i att vara människa, säger Lisa Linderoth.
