Under högmässan i söndags drabbades jag av den gammaltestamentliga läsningen från profeten Jeremias bok. Genom Jeremia talar Gud om profeter ”som profeterar lögn i mitt namn” (Jeremia 23:25). För mig gav de orden perspektiv på den intensiva debatten om ”alternativa fakta”, ”faktaresistens” och uppenbara lögner när det gäller att beskriva hur verkligheten ser ut idag.
I det protestantiska Sverige lever vi nu i förfastan. Den gångna söndagen, Sexagesima, sätter Ordet, det gudomliga ordet i centrum och kallas därför ofta ”Ordets söndag”. Söndagen har också en underrubrik, Reformationsdagen, vilket vi kanske särskilt kan påpekas eftersom det i år är 500 år sedan Martin Luther spikade upp sina 95 teser på kyrkporten till slottskyrkan i Wittenberg. Detta blev startskottet för reformationen.
En av reformationens viktigaste insatser var att göra Bibeln mer tillgänglig för allmänheten genom översättningar till folkspråken. Guds ord skulle predikas ”rent och klart”. Prästen kallas Verbi divini minister, ”det gudomliga ordets tjänare”, med ett uppdrag som Jesus bl a formulerar så här enligt den gamla bibelöversättningen i Matteusevangeliet 5:37: ”Sådant skall edert tal vara, att ja är ja och nej är nej. Vad därutöver är, det är av ondo”. Det är ett arv som förpliktar, inte minst i en tid när sanningen förvrängs och förljugna budskap hotar grundvalarna i vårt demokratiska samhälle. Här spelar orden vi använder en avgörande roll.
Vi ska vårda det vi säger och skriver. Kyrkan har här ett särskilt ansvar och kyrkans röst är kanske nu viktigare än någonsin. Det handlar om vad kyrkorna säger tillsammans till exempel genom Sveriges kristna råd men också om vad den enskilde prästen eller pastorn säger i predikstolen eller vad den enskilde församlingsmedlemmen säger i vardagslivet.
Psalm 284 i den ekumeniska psalmboksdelen ger både vägledning och inspiration när vi funderar på vad vi ska säga och skriva:
”Ord av evighet, Mästare som vet
att med Gud och mänskor tala och de stummas nöd hugsvala,
lös med mäktig hand våra tungors band.” (vers 1)
”Hjälp oss att ej kallt se och tåla allt,
men när det blir brott att tiga, kom att våra läppar viga
och gör rösten varm av din kärleks harm.” (vers 4).
/Olle Kristenson
