”Tror du detta?”
Temat för veckan, ”Tror du detta?” från Johannesevangeliet 11:26, tar sitt avstamp i den dialog Jesus och Marta hade med varandra när Jesus besökte Martas och Marias hem i Betania efter att deras bror Lasaros dött, så som evangelisten Johannes berättar.
När Jesus kom dit fann han att Lasaros redan hade legat fyra
Johannesevangeliet 11:21-27 (Bibel 2000)
dagar i graven. Betania låg inte långt från Jerusalem, ungefär en
halvtimmes väg, och många judar hade kommit ut till Marta och
Maria för att trösta dem i sorgen över brodern. När Marta hörde
att Jesus var på väg gick hon och mötte honom. Men Maria satt
kvar hemma. Marta sade till Jesus: ”Herre, om du hade varit här
hade min bror inte dött. Men jag vet ändå att Gud skall ge dig vad
du än ber honom om.” Jesus sade: ”Din bror kommer att uppstå. ”Marta svarade: ”Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den sista dagen.” Då sade Jesus till henne: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?” Hon svarade: ”Ja, herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen.”
Jesu samtal med Marta
Det står i Johannesevangeliet, i början på samma kapitel, att Jesus älskade Marta, Maria och Lasaros (v5), men trots det stannade han kvar två dagar till där han befann sig efter att han hade fått höra att Lasaros var svårt sjuk. När Jesus till sist kom till Betania ”hade Lasaros redan legat fyra dagar i graven” (v17).
Martas ord till Jesus är ett uttryck för den besvikelse hon kände över att han dröjt så länge, kanske med en ton av förebråelse: ”Herre, om du hade varit här, hade min bror inte dött”. Men hennes utrop följs omedelbart av att hon uttrycker sin tillit till Jesu räddande kraft: ”Men jag vet ändå att Gud skall ge dig vad du än ber honom om”.
En direkt och mycket personlig fråga
När Jesus försäkrar Marta att hennes bror ska uppstå igen, svarar hon genom att bekräfta sin tro: ”Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den sista dagen”. Jesus leder henne ett steg längre, genom att förklara sin makt över liv och död och avslöja att han är Messias. ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö”. Efter detta häpnadsväckande påstående utmanar Jesus Marta med en mycket direkt och djupt personlig fråga: ”Tror du detta?”.
Liksom Marta kunde inte heller de första generationerna av kristna förbli likgiltiga eller passiva när Jesu ord rörde vid och utrannsakade deras hjärtan. De sökte uppriktigt att ge ett begripligt svar på Jesu fråga, ”Tror du detta?” I väntan på hans återkomst kallas kristna runt om i världen att tillsammans vittna om denna tro på uppståndelsen, som för dem är källan till hopp och glädje, att delas med alla folk.
Kyrkomötet i Nicea
I år är det 1700 år sedan det första ekumeniska kyrkomötet hölls i Nicea nära Konstantinopel år 325 e Kr. Högtidlighållandet av det innebär ett unikt tillfälle att reflektera över och fira de kristnas gemensamma tro, som uttrycks i den trosbekännelse som formulerades under kyrkomötet; en tro som alltjämt är levande och bär frukt. Böneveckan 2025 innebär en inbjudan att ösa ur detta gemensamma arv och att fördjupa oss mer i den tro som förenar alla kristna.
Vi tror gemensamt
Vid kyrkomötet i Nicea, som kejsar Konstantin sammankallade till, deltog enligt traditionen 318 kyrkoledare, främst från öst. Kyrkan hade varit dold och förföljd, och kunde nu börja framträda mer öppet, men fick erfara hur svårt det var att dela samma tro i den tidens olika kulturella och politiska sammanhang.
Överenskommelsen om texten i trosbekännelsen handlade om att definiera de väsentliga gemensamma grunderna för att bygga lokala församlingar som erkände varandra som systerkyrkor, samtidigt som man ömsesidigt respekterade varandras olikheter. Oenigheter som hade uppstått bland kristna under de föregående årtiondena hade ibland urartat till allvarliga konflikter.
Den text för trosbekännelsen som antogs i Nicea använde första person plural: ”Vi tror…”. Den formen betonade att man ville uttrycka en gemensam tillhörighet.
Texter dag för dag
De bibliska texterna för varje dag belyser huvudteman i den nicenska trosbekännelsen.
Dag 1: Gud som råder över universum: faderskap och omsorg
Dag 2: Skapelsen som Guds verk
Dag 3: Sonens inkarnation
Dag 4: Påskmysteriet: Jesu inkarnation, lidande, död och uppståndelse
Dag 5 : Anden: livets och glädjens givare
Dag 6: Kyrkan: de troendes gemenskap
Dag 7 : Dopet in i Herrens död och uppståndelse
Dag 8: Väntan på riket och det kommande livet
Alla kristna firar påsken samtidigt 2025
Under detta jubileumsår sammanfaller kyrkokalendrarna för både öst och väst så att alla kristna firar påskdagen gemensamt den 20 april 2025. Den ekumeniska gudstjänsten under Böneveckan är centrerad kring vad det innebär att tro och kring att bekräfta tron, både personligt och gemensamt, både ”Jag tror” och ”Vi tror”. Böneveckan för kristen enhet är en möjlighet för kristna att utforska detta levande arv från Nicea på nytt.