I den västliga grenen av kyrkan har vi nyss firat Kristi himmelsfärds dag samtidigt som man i öst precis har firat påsk. När jag levde i Latinamerika fick jag lära mig att Kristi himmelsfärds dag och pingst skulle kunna kallas för ”den kristna mognadens fester”. Det var ju under den här tiden som lärjungarna fick kallelsen att leva i Jesu efterföljd med uppdraget att sprida de goda nyheterna om den uppståndne Herren. Tiden fram till himmelsfärden var en tid för Jesus att rusta lärjungarna för det framtida uppdraget. I fortsättningen skulle inte lärjungarna ständigt ha honom till hands för att fråga om vad som skulle göras. De måste själva ta ansvar och fatta sina beslut.
Det ligger ett förtroende i detta. Jesus, som kallar lärjungarna sina vänner (Joh 15:14-15), bemyndigar dem och ger dem uppdraget att vittna om honom (Apg 1:8). Strax innan han lämnar dem, anförtror Jesus fortsättningen av sin uppgift till lärjungarna. Detta förtroende innebär en utmaning som också är en kallelse till vad vi skulle kunna kalla ett apostoliskt vuxenskap.
Detta är i grunden en kallelse till mission. Kyrkan dör om hon stänger in sig i sig själv. I det perspektivet betyder himmelsförden att lärjungen går ut att missionera och möta nya historiska verkligheter. Dessa kan ibland möta motstånd eller likgiltighet från människor och kanske till och med kritik. Det är ingen enkel uppgift. Att förkunna evangeliet betyder också att lyssna till människors problem och behov.
Trots detta är lärjungarna förvirrade när Jesus just har lämnat dem. Lukas berättar i Apostlagärningarna att de verkar frånvarande och ser upp mot himlen (Apg 1:11). Kanske är de slagna av mästarens frånvaro, kanske är de rädda för att börja förkunna evangeliet. Männen i de vita kläderna förebrår dem denna attityd. Ännu har de inte insett att man inte krampaktigt ska rikta blicken uppåt utan måste se ut i världen för att förstå den verklighet i vilken människor lever.
Utmaningen att vara vuxen gäller också oss nutida Jesus-lärjungar snart 2000 år senare. Jesus lovar oss Andens kraft i den oss anförtrodda missionen (Apg 1:8). Ser upp mot himlen gör vi för att hämta kraft, inte för att fly undan verkligheten. Och då kan vi öppna oss för den verklighet de människor lever i, som vi möter med vårt vittnesbörd.
/Olle Kristenson
