I går kväll besökte jag en grupp i den kristna församling jag hör hemma i. De hade bett mig komma och berätta om Sveriges kristna råd. Under en dryg timme pratade jag och svarade på deras frågor. Förutom det allmänna om våra medlemskyrkor, uppgifter och prioriteringar hade de särskilt bett mig berätta om våra kontakter med andra trossamfund.
Budkaveln lämnas över i Storkyrkan i Stockholm. Foto: Magnus Aronson.
Jag tog min utgångspunkt i manifestationen Vägra hata. I Stockholm, Göteborg, Malmö och Umeå gick budkavlen från moskeer (fredag) via synagogor (lördag) till kyrkor (söndag) där budskapet lästes upp. Även samlingar i andra trossamfund ägde rum. Glädjande nog togs initiativ också på många andra orter för att genomföra manifestationen, så även i min hemstad Örebro: I alla de tre moskéerna lästes uttalandet, och under söndagen var det minst femton olika kristna gudstjänster där budskapet framfördes.
Budskapet var klart: Som människor med en tro vill vi vara med och bygga ett demokratiskt samhälle präglat av respekt och fred. Religiös tro ursäktar aldrig hat eller våld. Tvärtom: ” Som företrädare för olika religioner och trossamfund tar vi bestämt avstånd från aggressivitet, hat och våld med religionens förtecken, både när vi blir måltavla och när det skapas i våra egna sammanhang. I våra religioner finns etik som betonar ärlighet, rättvisa, vikten av att bry sig om andra och att sträva efter det gemensamma bästa. Människor med olika religiös tillhörighet tror olika, men förenas i strävan efter det goda.”
Jag berättade i församlingsgruppen om hur Sveriges interreligiösa råd är en mötesplats för representanter från åtta olika religioner och att det fortfarande håller på att växa sig starkt. Kyrkorna stödjer det arbete. I ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle som Sverige är idag är det viktigt med platser där människor möts. I en artikel i Aftonbladet i fredags stryker medlemmarna i rådet under att samhället bör stödja sådana initiativ.
Så tar jag fram SKRs lilla skrift Kristna i möten med människor av annan tro som ett exempel på goda råd i sådana samtal. Som kristen vill jag vittna om Jesus Kristus och göra det på ett respektfullt sätt, i ord och handling. Och, för att ta ett exempel bland råden, vill jag inte på ett ohederligt sätt jämföra det bästa i min egen tro med det sämsta ur en annans.
Javisst, världen är inte perfekt. Det finns så många utmaningar. Men jag är tacksam för att få leva i ett land i fred och med gator som plogas och grusas. Ett land med mindre grupper av engagerade kristna människor som möts varannan vecka för samtal och bön. Ett land med utrymme för mötesplatser i respekt mellan människor av olika eller ingen tro. Och jag tror att jag är med och arbetar Tillsammans för livet när jag ingår i ett sådana sammanhang.
Därför fortsätter jag att tacka Gud för allt det goda jag möter samtidigt som jag ber: Livets Gud, led oss till rättvisa, fred och mänsklig värdighet.
/Björn Cedersjö
