Den tomma graven i Jerusalem.
Vår väckarklocka ringer 03.40. Vi klär på oss, snabbäter en macka och går sedan ut i natten. Det är alldeles mörkt när vi samlas utanför kapellet på Bjärka-Säby. Vi vandrar till det som ska föreställa Jesu grav och ser hur lindebindlarna ligger där. När vi återvänder till utanför kapellet tänds en eld. Från det stora påskljuset får vi alla sedan tända vårt lilla vaxljus. Prästen Peter ropar ”Kristus är uppstånden” och vi svarar ”Sannerligen, han är uppstånden”. Sen går vi in i kapellet och firar gudstjänst fram till strax efter klockan sju. Ljuset har kommit utanför, och vi går in i ett nytt år i påskens ljus.
Att leva påsk – från skärtorsdagens gudstjänstmåltid fram till påskdagens uppståndelsegudstjänst – är en gåva som erbjuds i ekumeniska kommuniteten på Bjärka-Säby. Det var andra året som min fru Majsan och jag var med. Mycket av det som var nytt förra året kände jag igen i år. Men i en liturgi som är så blandad av nytt och gammalt blir det nya saker man stannar till inför. För mig var det särskilt bibeltexterna och bönerna som talade om Kristus som tillvarons centrum. Tillvaron är skapad genom Jesus och frälsningen kommer genom honom. Jesus Kristus är tillvarons stora sammanhang. Och ”Gud, som är rik på barmhärtighet, har älskat oss med så stor kärlek att… han gjort oss levande tillsammans med Kristus.” Gud visar ”sin godhet mot oss genom Kristus Jesus”. (Paulus till församlingen i Efesus 2:4-10). Jesus som min nära medmänniska men också som vår uppståndne och upphöjde Herre behöver hållas samman i mitt sätt att tänka om livet här i världen.
När vi satt och läste våra böner eller lyssnade till vacker sång tänkte jag också kristna bröder och systrar i Syrien och Irak. I deras kyrkor har dessa böner och sånger sjungits och lästs genom århundradena. Nu har många kyrkor förstörts och kristna människor flytt och samlats i flyktingläger eller lyckats ta sig till Sverige. I dessa trakter, och på andra håll i världen, förföljs människor av olika tro.
Hur håller jag ihop att Jesus är tillvarons stora sammanhang samtidigt som jag möter blickarna från dem som förföljs för sin tro? Friheten att tro är inte självklar i den värld som Gud passionerat älskar. Det känns ännu mer motiverat att fortsätta att be: ”Livets Gud, led oss till rättvisa, fred och mänsklig säkerhet”.
/Björn Cedersjö
