”Över gränser” var temat för den årskonferens som Sveriges kristna råd och Svenska missionsrådet höll i Örebro för en dryg månad sedan. Genom historien har människor alltid rört sig över gränser, i olika bemärkelse. Det kan handla om kulturella och ekonomiska gränser likaväl som geografiska. För sex år sedan bodde min fru Majsan och jag i Kina under ett år tillsammans med en grupp kursdeltagare från Hyllie Parks folkhögskolas kulturlinje. Och vi är inte ensamma om att flytta till en annan del av världen för en tid. Men vi gjorde det frivilligt och med självklar möjlighet att återvända till Sverige.
Så är det inte för alla människor. Enligt FN är antalet flyktingar idag över 50 miljoner. Interna konflikter i länder är orsaken i de flesta fall. För några veckor sedan åt jag lunch med en man från Kamerun och en från Libanon. I Kamerun finns idag 150.000 flyktingar från Centralafrikanska republiken, i Libanon finns 1-2 miljoner från Syrien. Människor som fått lämna sitt tryggare och invanda liv och fly. Jag tänker på de många barn det handlar om som på så sätt förlorar sin skolgång och därmed får minskad chans till både sin egen personliga utveckling och mognad och möjligheten att bidra till ett modernt samhälle.
Sveriges kristna råds styrelse har beslutat att vi i vår opinionsbildning under 2014 särskilt ska arbeta med frågor om migration och integration. Därför fick årskonferensen sitt tema. Därför har SKR till politikerveckan i Almedalen nästa vecka arbetat för ett seminarium där ett antal politiker kommer att utfrågas av våra kyrkoledare om vad man gör och vill göra för världens flyktingar och ett mer integrerat hållbart samhälle i Sverige. Vår duktige kommunikatör Mikael Stjernberg har jobbat intensivt, tillsammans med “(G) som i Gud”, för att göra detta till ett viktigt seminarium. Välkommen du som är i Visby.
I dagens Dagens Nyheter läser jag om juristen Oskar Ekblad från Migrationsverket som reser runt främst i Europa för att påverka regeringarna att öka antalet kvotflyktingar man tar emot. Nu gäller det särskilt människor från Syrien. Och han tycker det går riktigt bra: flera länder har lovat att ta emot fler. Tyskland går i bräschen. Ändå behövs så många ytterligare. En tysk jurist säger dock enligt DN: ”Utomlands hyllas vi för vårt generösa mottagande. Här hemma får vi skäll av kyrkor och människorättsorganisationer för att vi inte gör nog.”
Och så kommer vi i kyrkorna att fortsätta. Inte främst skälla men fortsätta att påtala att det handlar om människor i nöd som knackar på våra gränser. Kvotflyktingar är bra, och kyrkorna i EU driver övertygelsen att vi år 2020 gemensamt borde ta emot minst 20.000 kvotflyktingar. Vi har långt kvar till USA som årligen, enligt samma DN-artikel, tar emot 70.000 kvotflyktingar. Förutom de som får asyl av olika skäl.
Innan jag på lördag ska åka till Almedalen är jag några dagar i Sigtuna. Här möts Kyrkornas kommission för migranter i Europa (Churches Commission for Migrants in Europe) till årsmöte. Den bildades 1964, så nu är det 50-årsjubileum på temat Crossing Boarders. Det är CCME driver kravet på 20.000 kvotflyktingar i Europa år 2020. Organisationen är ett resurscentrum för kyrkorna vad gäller kunskap och erfarenhet kring migrationsfrågorna. Med små resurser (bara tre anställda) lyckas man ändå bidra konstruktivt till opinionsbildning och aktioner utifrån sitt centrum i Bryssel. Likt SKRs egen arbetsgrupp för migration och integration arbetar man främst med att påverka policies för ett öppet och inkluderande samhälle. Det ska bli intressant att få vara med och läsa verksamhetsberättelse och prata om de utmaningar som vi står inför.
För visst kommer vi i kyrkorna att fortsätta att bereda plats för våra medmänniskor i nöd. Som någon sa: ”Christians are migrants by vocation.”
PS. Det är ett viktigt samtal som startats i DN om förlåtelse. Utifrån boken Förlåtelse – den fyrfaldiga vägen till helande för oss och vår värld av Desmond och Mpho Tutu och en webbplats med temat Förlåtelseutmaningen har Ann Heberlein och Johanna Mannergren Selimovic tagit till orda. Ska man förväntas förlåta allt? Det ska bli intressant att följa det samtalet. Och läsa boken för att se vad Tutus egentligen har skrivit. DS.
/Björn Cedersjö
