Idag är det min dopdag.
Jag skriver detta på tåget på hemväg från Höör i Skåne. För åttonde gången har Sveriges kristna råd inbjudit till en studiedag på temat Konvertiter i asylprocessen.
I många svenska kyrkor är det idag öppen dörr till gemenskap för människor som flytt till Sverige. Det är ett naturligt uttryck för vår vilja att vara medmänniskor. Ibland händer det att vi då också får frågor om vår kristna tro, vem Gud är och vad meningen med livet kan vara. I några fall sker det utifrån att vår nye vän har haft drömmar där man uppfattar att Jesus talat. Det är naturligt att man som kristen, enkelt och utan påtryckningar, då berättar om Jesus och kristen tro. Ibland leder det till att personen vill bli kristen och medlem i församlingen. De flesta som konverterar bland flyktingarna gör det utifrån muslimsk bakgrund.
Det är inte riskfritt att bli kristen om man tidigare var muslim. Vittnesbörden är flera om förföljelse på asylförläggningen eller påtryckningar på eller från anhöriga i hemlandet. Glädjen över den nyfunna tron och gemenskapen blandas med oro för konsekvenserna.
Präster, pastorer, diakoner och andra blir ju ofta inblandade i detta, som stöd och vägledare. Här finns ju ett ansvar för att ge undervisning under hela processen, och inte minst i samband med det dop som av många uppfattas som en markering på den nya tillhörigheten. Man kan också bli ombedd att skriva ett intyg om personens omvändelse och tro till den prövning av asylskälen som görs av Migrationsverket och som ligger till grund för beslutet om uppehållstillstånd.
Hur tar vi som kyrkor ansvar i denna process? Vilken vägledning ger vi till den som söker kristen gemenskap? Vad skriver vi i de intyg som vi skickar in? Och när i denna process bör dopet äga rum?
Studiedagarna om Konvertiter i asylprocessen handlar om sådana frågor. Denna gång var vi 45 personer som fick ta del av gedigen kunskap från goda föreläsare: vad säger de aktuella lagarna, vad kan vi lära av tidigare beslut i Migrationsverket och Migrationsdomstolarna, vilka erfarenheter har vi i kyrkorna?
Min lilla del var att i början av dagen kort berätta om Sveriges kristna råd och vårt arbete med migrationsfrågorna samt ge teologiska och pastorala perspektiv på vägen till tro och kristen gemenskap. Det innebär att berätta om att kyrkorna har olika traditioner samtidigt som vi förenas i tro och tillit till Gud som vill ge denna värld liv.
Det var i det sammanhanget som jag berättade om mitt dop, som 13-åring i Salemkyrkan i Bodafors, en av tolv ungdomar som ”följde Jesus i dopet”. Mina barn har vuxit upp med att vi firat detta varje år med glasstårta. För dopdagen är viktig, det lärde jag mig av mina lutherska studiekamrater under min tid som teologie studerande i Lund. Tack Gud för ekumeniska kontakter!
/Björn Cedersjö
