manifest2

Flera av landets kyrkoledare och representanter från olika samfund fanns på plats; Anders Wejryd (Svenska kyrkan), Pelle Hörnmark (Pingströrelsen), Marie Willermark (Frälsningsarmén), Anders Blåberg (Evangeliska frikyrkan), Ulf Jonsson (Stockholms katolska stift), Magnus Nordqvist (Sankt Ignatios Ortodoxa akademi) och Björn Cedersjö (Sveriges kristna råd).

Kyrkorna satte 2005 särskilt fokus på migrationsfrågorna genom ”Påskuppropet”. Två år sedan tog kyrkorna fram materialet ”Detta vill vi – Kyrkorna och migrationsfrågorna”. Här finns tydliga uppmaningar formulerade till förändringar som krävs för en humanare flyktingpolitik

– Dagens manifest är inte ett nytt Påskupprop, utan en uppföljning och fortsatt uppmaning om att det behövs en humanare integrations- och migrationspolitik i vårt land. Vi som kyrkor kan inte väja för dessa frågor, detta är en del av vår människosyn, säger Karin Wiborn, generalsekreterare för Sveriges kristna råd.

Fram till Riksdagsvalet nästa år kommer kyrkorna, genom Sveriges kristna råd, att fästa extra uppmärksamhet för integrations- och migrationspolitik genom olika debatt- och opinionsinsatser.  

Manifestet är publicerat i tidningen Dagen

http://www.dagen.se/opinion/debatt/skr-manifest-for-mangfald/


MANIFEST

Vi tror på en gemensam framtid!
Manifest för en ny tidsanda – i migrationens, medmänsklighetens och mångfaldens tecken

Vi lever i en värld. Det som händer på andra sidan jordklotet berör också oss. Inbördeskriget i Syrien som tvingat en och en halv miljon människor på flykt, den bräckliga freden i Somalia, förföljelsen av oppositionella i Eritrea, bristen på religionsfrihet i Iran, det urskiljningslösa våldet i Afghanistan – allt berör oss och handlar också om oss. Världen är för liten för att vi ska kunna blunda. Det som drabbar andra drabbar förr eller senare också oss själva. De globala orättvisor som tvingar fram konflikter och skapar desperation är vi alla delaktiga i. De vapen vi säljer till världen kan vändas mot oss. Vi vill leva i en värld fri från förtryck. De omprioriteringar vi gör för att uttrycka global solidaritet och medmänsklighet kommer att välsigna oss alla.

Vi lever i ett Europa. Ett Europa med stolthet över Europakonventionen för mänskliga fri- och rättigheter. Ett Europa där vi valt att samverka istället för att kriga med varandra. Vi vill leva i ett Europa som lever upp till visionerna och retoriken. Den asylprövning som görs i Italien är också vårt ansvar. De migranter som sätts i förvar på Malta är också våra systrar och bröder. Rasismen och våldet som breder ut sig i den ekonomiska krisens spår drabbar också oss. Romernas utsatthet i Europa är allas vårt ansvar. De verkliga vägval vi gör för ett inkluderande Europa med öppenhet mot omvärlden och solidaritet med de som flyr från krig och förtryck bygger framtiden.

Vi lever i ett Sverige. Ett Sverige som vi är stolta över, ett Sverige som utvecklats av fred och demokrati, folkrörelser och respekt för mänskliga rättigheter. Vi är lyckliga nog att leva i ett land som människor flyr till och inte ett land människor flyr ifrån. Vi är lyckliga nog att idag leva i ett land med religionsfrihet. Om Sverige inte bereder plats för människor som flyr från krig, förföljelse och övergrepp är det allas vårt ansvar. Om Sverige inte bereder plats för dem som kommer hit för att arbeta, studera eller för att leva med dem de älskar berör det oss alla. Vi vill inte leva i ett segregerat Sverige där människors förmåga bedöms efter efternamnet, hudfärgen eller bostadsorten. Vi vill leva i ett land där vi alla – infödda som invandrade – tar gemensamt ansvar för vår gemensamma framtid och bygger landet tillsammans. Vi har inte en dag till att förlora. Vi behöver bereda plats för varandra i våra liv och bereda plats för jämlikhet och olikhet.

Vi lever i många olika kommuner. Ett stort ansvar för att bereda plats för dem som flytt till vårt land finns i våra kommuner. Idag råder det en skriande brist på kommunplatser för dem som fått uppehållstillstånd i Sverige. Solidariteten är inte alltid enkel, men det finns inget annat val. När inbördeskrigen rasar i världen märks det i Arvidsjaur, Arboga och i Angered. Det märks i Burlöv, Botkyrka och i Borlänge. Vi kan inte frånsäga oss ansvar. Det är just här, i vår egen kommun, vi behöver bereda plats.

Vi lever i många olika familjer. Men samtidigt är alla barn också våra barn. När ett barn far illa är det allas vårt ansvar. Vi vill leva i ett land och i en värld där vi sätter barnet i centrum, och särskilt de barn som tvingats på flykt. Vi gläder oss över beslutet i EU-domstolen att ensamkommande barn ska kunna undantas från Dublinförordningens regler. Nu är det viktigare än någonsin att åldersbedömningar görs med omsorg och goda marginaler. Barns egna asyl- och psykosociala skäl ska beaktas. Barns situation i olika länder ska belysas. Barnfamiljer ska skyndsamt få möjligheter till familjeåterförening. Konventionen om barnets bästa behöver bli direkt svensk lag.

Bara så kan vi bygga en framtid tillsammans, grundad på kärlek, solidaritet och omtanke. Ett manifest för en ny tidsanda.

På uppdrag av medlemskyrkorna inom Sveriges kristna råd,
presidiet:
Anders Arborelius, Biskop, Romersk-katolska kyrkan
Dioscoros Benyamin Atas, Ärkebiskop, Syrisk Ortodoxa kyrkan
Pelle Hörnmark, Föreståndare, Pingst – Fria församlingar i Samverkan
Anders Wejryd, Ärkebiskop, Svenska kyrkan
Karin Wiborn, Generalsekreterare, Sveriges kristna råd

 

 

 

Fortsätt läsa mer från oss