”Akta dig farmor, du får inte gå på det vassa!” Mitt barnbarn förklarade hur jag skulle undvika att gå på tallbarren på bästa sätt. I min ryggsäck låg ett antal vassa artiklar från sommarens religionsdebatt och jag insåg att jag just fått höra något viktigt av treåringen vid min sida. Akta dig för det vassa. Jag menar absolut att åsiktsskillnader ska upp till ytan. Helst i dialog och samtal, men också i diskussion och debatt, men vi ska akta oss för det vassa för det leder ingenstans. Det gör bara ont.
Ett alternativ till det vassa är de goda berättelserna som tenderar att inte hamna på löpsedlar eller spridas vidare. Tänk om det var tvärtom; att det drev som kan blossa upp i samband med debatter innehöll goda berättelser och exempel.
Som till exempel det jag fick del av häromdagen av ett par kamrater i Sveriges interreligiösa råd som råkade stöta på varandra i en trappuppgång. Prästen, som bodde i huset var förvånad att möta den judiske kantorn hemmavid. Kantorn är en av få som utför omskärelse i Sverige och anlitas av såväl judiska som muslimska familjer – det i sig tycker jag är en god berättelse som förtjänas att bli hörd – och just denna dag väntade en muslimsk familj, grannar och bekanta med prästen, på detta besök. Prästen följde med in och så var de tre abrahamitiska religionerna samlade runt en liten pojke. När detta berättades för mig satt jag omgiven av ytterligare fyra religioner i en känsla av goda vänners lag. Vi delar inte samma tro, men vi delar att tro liksom vi delar det mänskliga i all dess rikedom och bedrövelse.
Det går att använda religion till något vasst. Jag tror inte det leder någonvart, det gör bara ont. Scoutlagens första vägmärke lyder En scout söker sin tro och respekterar andras. Så vill jag leva. Jag söker mig djupare in i den kristna tron samtidigt som jag nyfiket tar del av andras berättelser. Jag vet att jag kan bidra med erfarenheter som har samlats i det kors jag bär om min hals. Jag älskar Jesus och vill leva i Jesu efterföljd, bland annat genom att motverka gränser och barriärer. Jag vill sitta vid Sykars brunn, kanske bryta ett och annat sabbatsbud för människans skull och välkomna den som andra kallar oren. Jag vill akta mig för det vassa, det gör mest bara ont.
”Livets Gud, led oss till rättvisa och fred.”
/Karin Wiborn
