Jesus fick en gång frågan om vem som är störst i himmelriket. Och vi känner väl till fortsättningen: ”Han kallade till sig ett barn och ställde det framför dem och sade: Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket” (Matteusevangeliet 18:2–3).
Vilken kontrast! Här myndigförklarar Jesus barnen och gör dem till förebilder för oss vuxna.
FNs barnkonvention blir svensk lag 1 januari 2020. Det ligger mycket arbete bakom riksdagsbeslutet i juni. Inte minst har kyrkorna varit engagerade i det arbetet, till exempel genom Kyrkornas samrådsgrupp för barnkonventionen. Och fattas bara mot bakgrund av hur Jesus lyfter fram barnen som exempel.
Och det arbetet fortsätter. Många barn, också i vårt land, berövas möjligheten och rätten att få vara just barn. Det är inte många som på allvar räknar med barnen, det är lätt att förlöjliga dem, inte räkna med dem, ”de är ju bara barn”; ”Du är så liten, du förstår ju ingenting”, säger storkusinerna till Alfons.
Första måndagen i oktober är det den internationella barndagen då vi särskilt lyfter upp barnens situation och vårt ansvar för att möta deras rättigheter som de beskrivs i Barnkonventionen. I kyrkorna är det en böndag för världens barn på söndagen innan, alltså den 6 oktober. På SKRs hemsida kan du ladda ner gudstjänstmaterial och böner för barnen.
I sommar har barnens rätt till tro och andlig utveckling debatterats, bland annat i Dagens nyheter. I Barnkonventionen markeras detta på flera ställen: artikel 14 talar om barnens rätt till religionsfrihet och artikel 32 om barnens rätt till andlig utveckling. Det finns de som menar att religionsfriheten för barnen innebär frihet från religion och att det är först när de vid 18 års ålder betraktas som vuxna som de kan välja vilken tro de vill bekänna.
I kyrkorna vet vi att det inte är så det fungerar med tro och andlig utveckling. Barnen växer in i kyrkans gemenskap från tidig ålder oavsett om dopet äger rum tidigt eller lite längre fram i livet. Att be och sjunga psalmer och sånger gör vi tidigt tillsammans med barnen och på så sätt kan tron växa fram så att de i vuxen ålder själva kan ansvar för sin andliga utveckling. Föräldrar, släkt och vänner har här en avgörande betydelse, men våra församlingar fungerar som stöd genom gudstjänster och samtalsgrupper om barnens andliga behov.
Det Jesus säger lite längre fram i samma kapitel är uppfordrande:
”Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte” (Matteusevangeliet 18:10).
Olle Kristenson
Teologisk rådgivare
