Avtalet innebär att två kyrkor vänder sin historia av ömsesidiga underkännanden till ömsesidigt erkännande. De erkänner varandra, varandras vignings- och ordinerade tjänster, ser den gemensamma uppgiften och uppmanar till samverkan där lokala förutsättningar finns.
– Skall något hända måste det ske lokalt, där Guds församling blir tydlig och synlig. Där har båda kyrkorna levt sida vid sida i ömsesidiga beroenden och motsättningar. Varje plats har sin historia – inga nationella avtal kan tvinga till försoning och kärlek, men överenskommelsen kan fördjupa motiven, peka på möjligheterna och öppna dörrar till gemenskap, säger ärkebiskop Anders Wejryd.
– Jesu bön om enhet utgör själva grunden för överenskommelsen, förklarar ärkebiskopen. Enhet för att världen skall tro lyfts ofta fram, men bönen innehåller mycket mer: Guds ära, de kristnas helgelse, församlingens hela existens, liv och uppgift är länkad till lärjungarnas enhet. Uppgiften för Guds kyrka är så stor att historiska hinder måste brytas upp.
Den grupp som på kyrkoledningarnas uppdrag under många år arbetat med frågan har tagit fram ett bakgrundsdokument med motiv, fördjupning av innehållet och konsekvenserna av överenskommelsen. Här granskas också hur teologiska frågor och olikheter i kyrkornas sätt att fungera skall kunna hanteras i ett närmare samarbete. Detta material skall nu kompletteras och bearbetas ytterligare så att det kan bli till hjälp för församlingarna i deras samtal och fördjupat samarbete på lokalplanet.
Svenska Missionskyrkan fattade för sin del beslut om att säga ja till överenskommelsen i samband med 2006 års kyrkokonferens.
061026
