Fredsbudskapet som en röd tråd genom evangeliet

På vårt fredsseminarium i Almedalen talade generalsekreterare Sofia Camnerin om kyrkornas kallelse att alltid och oavsett tala om och arbeta för fred:

Kyrkorna fortsätter uthålligt hävda att fred leder till fred. De kan inte göra något annat. Fredsbudskapet går som en röd tråd genom hela evangeliet. Jesu födelse inleddes med att änglarna sjöng om fred, och när Jesus skulle lämna sina lärjungar gjorde han det med fridshälsningen. Begreppen frid och fred famnar det bibliska shalom-begreppet.  

Alla religioner bärs av fredsbudskapet. 1000-åriga traditioner talar ur erfarenhet. Våld leder till våld. Fred leder till fred. Samtidigt vet vi att tillvaron är brusten. Vi måste vara realistiska. Vi vet och förstår att Ukraina måste få försvara sig. Vi vet och förstår att Israel måste försvara sig. Men vi vet också att tiotusentals barn och vuxna inte ska behöva trasas sönder i Gaza. Av bomber och vapen. 

Det är tid att protestera mot eskalering och fortsatta bombningar, mot orättvisor, mot hämndspiraler, mot maktmissbruk och korruption. 

Det är tid för klagan. Det är även tid för egen rannsakan. Hur kan jag själv leva så att jag visar på att det finns en annan verklighet, precis intill? Guds fred, och Gud som alltid är nära, överallt, och vars vara och fred kan lysa igenom, bryta fram, peka på att det inte är kört.

Det folk som vandrar i mörkret ska se ett ljus bryta fram och slavoket lyftas av. Samtidigt hörs rop i Rama, klagan och bitter gråt: Rakel gråter över sina barn. Hon låter inte trösta sig, ty hennes barn finns inte mer. 

Den gråten måste famnas. Och vi behöver rusta oss för att kunna stanna kvar hos varandra, inte överge, inte de unga, barnen, de som är oroliga, inte de som är traumatiserade och drabbade. Vi har en stor uppgift i att vara reparerande miljöer och fortsätta vara förebyggande miljöer. 

Och inte sluta prata om fred, för Guds skull. För alla dessa nyss nämnda. För ord har makt att skapa verklighet.  

Vi ska inte heller sluta hålla kvar möjligheter till relationer och dialog där det är möjligt. Vi behöver lära oss att både markera tydligt mot övergrepp, våld och missbruk av Guds namn, samtidigt som vi håller i relationerna, så långt det är möjligt. Vi behöver skapa sammanhang som härbärgerar bottenlös sorg, trauman och faktisk skuld. Sanningen måste vara ledstjärna då och tilltron till att försoning är möjlig. Men det är en långsam process som förutsätter ett antal steg.  

Nästa år satsar kyrkorna i Sverige stort på Ekumeniska året på temat Tid för Guds fred. För det är tid för Guds fred. Runt pingst tar församlingar på alla platser i Sverige ett steg för enhet och fred, ekumeniska gudstjänster och andra sammanhang erbjuds. Den 19-23 augusti 2025 möts vi i Stockholm till bland annat ekumenisk ungdomshelg och högtidsgudstjänst.

Foto: Albin Hillert/WCC

Sofia Camnerin
generalsekreterare Sveriges kristna råd