Jag hör till dem som är glad att vara en del av Sveriges folkrörelser. Jag förstår att begreppet det civila samhället är en bra term för att sammanfatta den ”arena, skild från staten, marknaden och det enskilda hushållet, där människor, grupper och organisationer agerar tillsammans för gemensamma intressen”. Så lyder definitionen i den nu aktuella utredningen Palett för ett starkt civilsamhälle (SOU 2016:13) som remissbehandlas för närvarande.
Ändå kan jag ibland tycka att det är tråkigt att benämningen Folkrörelser kommit bakgrunden. Folkrörelseutredningen på 1980-talet beskrev hur arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och frikyrkorörelsen, tillsammans med idrottsrörelsen och andra sammanhang där man organiserade sig för att påverka och förändra, byggde Sverige. Människors engagemang byggde ett gott samhälle där staten fanns med som en faktor men människors insatser tillsammans hade avgörande betydelse för utvecklingen.
Sådant tänker jag på när jag deltar i årsmöten.
I måndags hade Civos årsmöte. Civos betyder Civilsamhällets organisationer i samverkan och är en ”parasoll” för ett antal paraplyer som samlar organisationer av olika slag i civilsamhället. Civos bildades för sju år sedan för att vara en samlingspunkt för civila samhällets organisationer och spelar idag en viktig roll bland annat i det Partsgemensamma forum där regeringskansliet möter civilsamhället för regelbundna överläggningar. Det finns så mycket positiv energi i den mångfald av arbete som görs i de 235.000 föreningar med sammanlagt 30 miljoner individuella medlemskap som finns i Sverige idag. SKR finns genom mig med i styrelsen för Civos.
I helgen representerade jag SKR på Svenska Alliansmissionens (SAM) årskonferens på Gullbrannagården. SAM finns ju huvudsakligen i Småland och det är inte utan att det känns som att många känner varandra, en slags ”släktfest”. Temat var Guds hjärtslag. Dagen var full av energi och det kändes att det fanns glädje över att få vara med i Guds folkrörelse för mission. Att i det sammanhanget få utmana om att bli den första diplomerade Kyrka för Fairtrade-församlingen inom SAM kändes naturligt. Dagen till ära hade jag banandräkt från Fairtrade.
Så läser jag att tre av våra frikyrkosamfund tänker sig en gemensam teologisk utbildning. Under förra helgen tog Svenska Alliansmissionen och Evangeliska frikyrkan beslut i frågan och nu står detta på dagordningen för Pingströrelsen om några dagar. Det är spännande. När Baptistsamfundet och Missionskyrkan förenade sina utbildningar ledde det med tiden till ett gemensamt samfund. Vi får väl se vad som händer om några år.
Att vara del i en folkrörelse handlar för mig mycket om att arbeta i Guds rike. Därför ber jag även denna vecka:
Livets Gud, led oss till rättvisa, fred och mänsklig värdighet.
/Björn Cedersjö
