Medan politiker, media och opinionsbildare i Sverige trängs på gatorna i Visby för att diskutera svensk inrikespolitik samlas ledare för världens protestantiska och ortodoxa kyrkor i Genève för att staka ut vägen framåt för Kyrkornas världsråd (KV) fram till nästa generalförsamling. Det är de 150 ledamöterna i världsrådets högsta beslutande organ mellan generalförsamlingarna, centralkommittén som samlas till sitt första möte.
I Visby är det framförallt svensk inrikespolitik som diskuteras, inte minst med fokus på det kommande riksdagsvalet medan det här i Genève handlar om de globala ödesfrågorna och hur kyrkorna ska förhålla sig till dessa. Devisen från generalförsamlingen i Uppsala 1968 lever kvar om att det är världen som skriver kyrkans agenda. Så står t ex frågorna om fred och rättvisa och klimatet på agendan, liksom om kyrkorna som lever i konfliktområden och under starkt tryck. Men också frågor om kyrkans synliga enhet, mission och evangelisation kommer att diskuteras.
Allt arbete inom Kyrkornas världsråd under de kommande åren samlas under temat ”En rättvisans och fredens pilgrimsfärd” (A Pilgrimage of Justice and Peace) och vi inbjuds nu att vara med på den färden. Kyrkorna ska inte bara ”stå tillsammans” som man sa när KV bildades i Amsterdam 1948 utan också ”röra sig tillsammans”. Som kristna kan vi inte stå stilla utan är kallade att som pilgrimer tillsammans vandra mot målet, det eviga livet hos Gud. På vandringen ska vi efter bästa förmåga arbeta för rättvisa och fred.
I Visby utmanar kyrkoledare i Sverige företrädare för de svenska riksdagspartierna om att föra en human migrationspolitik. I en tid när antalet flyktingar i världen aldrig har varit så många som nu, ca 50 miljoner, blir den frågan akut. Också här i Geneve kommer frågan upp. Och det är lätt att se hur de båda mötesplatserna hänger samman. Kyrkornas världsråd speglar den världsvida kyrkans situation och utmaningar och försöker bearbeta dem teologiskt. Och detta hjälper kyrkorna i Sverige att vara ”jordens salt” och ”världens ljus” (Matt 5:13–14) och säga det ingen annan säger om vår tids ödesfrågor i vårt sammanhang.
Vid KV:s generalförsamling i Busan förra året valdes Agnes Aboum från Kenya som den första kvinnan och den första afrikanen till ordförande för Kyrkornas världsråd. Vi var många som gladdes då, kanske inte så mycket för hennes nära relationer till Sverige, utan just för att hon som afrikan och kvinna ständigt utmanar kyrkan till förändring. I sin rapport till centralkommittén skriver hon bl a om det paradoxala att samtidigt som världen är mer välmående än någonsin har välståndet aldrig varit så ojämnt fördelat; ekonomisk tillväxt leder inte med nödvändighet till minskad fattigdom. Detta är vad rättvisans och fredens pilgrimsfärd måste handla om, säger hon och slutar med att uppmana oss att på den färden återupprätta och kräva en livgivande värld där vi alla kan leva värdigt i fred och rättvisa.
Låt oss inte glömma denna utmaning när nu sommaren är som härligast i vårt land. Låt oss få uppleva Livets Gud i sommarprakten, men låt oss och drivas av bönen från generalförsamlingen i Busan förra året: Livets Gud, led oss till rättvisa och fred.
En riktigt skön sommar önskar vi er alla från Sveriges kristna råd. Vi återkommer med vårt bloggande i augusti.
/Olle Kristenson
