Jesus talar om Gud som ”er himmelske fader”. Han tilltalar själv Gud som sin far och han lär sina efterföljare i alla tider att be ”Vår far, du som är i himlen”. Vad betyder det och hur ska man hantera det om ens egen fadersbild inte är allt igenom ljus – eller kanske till och med riktigt mörk?
Jesus menar knappast att vi ska sätta likhetstecken mellan våra pappor och Gud. Paulus säger att han vill ”falla på knä för Fadern, efter vilken allt vad fader heter i himlen och på jorden har sitt namn” (Ef. 3:14-15). Vi måste liksom vända på analogin. Det är inte Gud som är lik din pappa, men en far kan, ibland, vara en svag återspegling av den himmelske fadern. Och oavsett egna erfarenheter tror jag att vi alla har en intuitiv aning om hur en god far är. Det är efter en god far i himlen som alla jordiska pappor har fått sitt namn.
Hur är en god far?
En av Jesu liknelser handlar om det. Med enkla penseldrag tecknar Jesus i Lukas 15 en av de vackraste fadersgestalter man kan tänka sig. Jesus berättar om en pappa som hade två söner där den ene ville få ut sitt arv för att möjliggöra ett uppbrott från hemmet. Sonen gör ett klassiskt fadersuppror. Att det inte var smart, snarare väldigt destruktivt för honom själv, inser självklart fadern. Men vad gör han? Övertalar? Hindrar? Förbjuder? Han låter det ske! Som en god far ger han sonen utrymme.
Kyrkan har, ibland med rätta, beskyllts för att vara patriarkalisk.
Men Jesu liknelse visar en helt annan bild. Jesus beskriver en far som ger sina barn utrymme, till och med när de tar dåliga beslut. Han bygger inget staket för sonen, han kväver inte honom med sin omsorg. Han agerar så eftersom kärleken inte har något val. Den kan aldrig påtvingas, bara erbjudas.
Fadern reser inte efter och söker upp sonen. Däremot väntar han tålmodigt in honom och tar emot med öppna armar när han väl har kommit på andra tankar. Han till och med bryter mot alla den tidens konventioner och springer sin son till mötes. Förlåtelsen och försoningen är omedelbar. Sonen blir ingen daglönare utan en fullvärdig familjemedlem. Det är samma gudsbild som Uppenbarelseboken uttrycker: ”Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon öppnar ska jag gå in till honom och äta med honom och han med mig.” (Upp 3:20)
Sån är en god far. Sån är Gud!
– Sören Perder
