Kyrkornas samrådsgrupp för barnkonventionen uppmanar till bön för världens barn söndagen den 2 oktober och bjuder in till en seminariedag den 10 oktober. Foto: Mikael Stjernberg.
– Kyrkornas röst och delaktighet i barnrättsfrågor är viktig, vi har ett bidrag och vi kan innesluta barnen i våra böner, säger Karin Wiborn, generalsekreterare för Sveriges kristna råd.
Jesus tog barnen i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem. Han tog ett barn och ställde framför lärjungarna med orden ”Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig.” Han gav plats och utrymme till barnen, låt oss göra detsamma i våra hem, kyrkor, samhälle och värld.
I samband med att FN:s generalförsamling antog en resolution om barnens rättigheter 1954 rekommenderades alla länder att inrätta en internationell barndag för att uppmärksamma barns situation världen över. I Sverige är sedan dess första måndagen i oktober internationella barndagen, samtidigt som våra barnrättsorganisationer har valt att uppmärksamma den 20 november, som är barnkonventionens födelsedag. Det kan tyckas krångligt med två olika datum; första måndagen i oktober och 20 november. Men varför inte låta flera dagar vara barnens dag?
I år är det 60 år sedan den första resolutionen om barnens rättigheter och 25 år sedan barnkonventionen föddes, barnkonventionen som är undertecknad av Sverige, men ännu inte antagen som svensk lag.
Därför uppmuntrar kyrkornas samrådsgrupp för barnkonventionen till bön för världens barn söndagen den 2 oktober och vill samtidigt bjuda in till en seminariedag om barns rätt till skydd fredagen den 10 oktober.
Så låt oss be:
Vi ber för barn som ger oss kladdiga pussar och nävar fulla med smörblommor utan skaft, som sover hos hunden och begraver guldfisken, som kramar oss som hastigast och glömmer lunchmaten, som har massor med plåster över hela kroppen, som klämmer ut hela tandkrämstuben i handfatet, som sörplar i sig soppan.
Och vi ber för dem som aldrig får efterrätt, som inte har någon mysfilt att släpa på, som ser hur deras föräldrar dör, som inte kan hitta något bröd att stjäla, som inte har något rum att städa, för de barn som lever med riktiga monster.
Vi ber för barn som gör slut på veckopengen före tisdag, som kastar sig på golvet och skriker efter godis i snabbköpet, som petar i maten och älskar spökhistorier, som gömmer smutsiga kläder under sängen och aldrig spolar på toa, som tror på tandtroll, som inte gillar att få en kyss framför bilen, som skränar i kyrkan och skriker i telefonen, vars tårar ibland kan få oss att skratta, vars leenden kan få oss att gråta.
Vi ber för barn som lever ett liv fyllt av skräck, som inte vill äta någonting, som inte blir bortskämda av någon enda människa, som går och lägger sig hungriga och gråter sig till sömns, som lever och rör sig utan att vara närvarande.
Vi ber för barn som blir burna för att de måste bäras, för dem som aldrig ger upp och för dem som aldrig fått en andra chans, för dem som vi förkväver och för dem som griper vilken hand som helst som räcks åt dem.
Amen
(Ur alltid älskad 3, Kristina Reftel, Argument förlag)