Den här veckan ber miljoner kristna runt om i världen för kristen enhet. Det har man gjort i över hundra år och jag minns hur jag som barn fick följa med pappa på fackeltåg för enheten genom Göteborgs gator på 1960-talet. Även om jag inte minns så mycket av det har ändå arbetet för kristen enhet satt djupa spår hos mig. Som direktor för Ekumenisk teologi på Sveriges kristna råd känner jag stor tacksamhet över denna tidiga inskolning i praktisk ekumenik.
Sedan snart 50 år sedan är det Kyrkornas världsråd och det påvliga rådet för kristen enhet som samverkar och uppdraget att utforma tema och material för böneveckan ges till grupper i olika länder. I år är det det ekumeniska rådet i Brasilien som varit ansvarigt. Man utgår från berättelsen om mötet mellan Jesus och den samariska kvinnan vid Sykars brunn (brunnen är bevarad i Nablus, se nedan bild) i Johannesevangeliets 4 kapitel. Texten handlar om hur Jesus går över gränser när han går genom Samarien och börjar samtala med en samarisk kvinna, trots att folket egentligen inte ville ”ha något med samarierna att göra” (Joh 4:9).
”Ge mig något att dricka” (Joh 4:7) är temat för veckan. Jesus är trött och törstig när han sätter sig vid brunnen. Så börjar ett samtal där Jesus gör sig beroende av kvinnan, men där han också erbjuder henne ”det levande vattnet”. Så förändras båda deras liv. Mötet inbjuder oss att söka vatten från den källan, men samtidigt erbjuda något ur vår egen. Vi förstår vikten av att lära känna och förstå vår egen identitet på ett sätt som gör att andra inte uppfattas som ett hot. Om vi känner oss trygga kan vi upptäcka hur vi kompletterar varandra. Genom mångfalden berikar vi varandra.
Just detta blir så viktigt i den värld vi lever i. Det gäller både här i Sverige där rädslan för främlingen, det som är annorlunda, breder ut sig och i världen där vi fortfarande är skakade över terroristattackerna i Frankrike. Att våga överskrida gränser och se rikedomen hos andra är kanske den viktigaste motkraften mot främlingsfientlighet och ett upptrappat våld.
Om detta påmindes vi från Sveriges kristna råd som besökte Kyrkornas världsråds (KV) huvudkontor i Genève i förra veckan. Där vi fick höra om hur man på medlemskyrkornas uppdrag arbetar med situationen i Syrien och Irak och den infekterade konflikten mellan Palestina och Israel, hur man kan medverka till försoning i Nigeria och Kongo, hur man arbetar för klimaträttvisa och hur man tillsammans med FNs världshälsoorganisation, WHO, arbetar för att komma till rätta med ebolaepidemin i Afrika. Ja, listan kan göras lång och utmaningen för KV är, som någon sa till oss, att få medlemskyrkornas erfarenhet och kompetens att samverka som en gemenskap av kyrkor.
När vi den här veckan ber om kristen enhet handlar det om genom att gå över gränser och fördjupas i tron. Då kan också kyrkornas bidrag till rättvisa och fred i världen bli trovärdigt och kraftfullt. Och vi ber tillsammans: Livets Gud, led oss till rättvisa och fred.
/Olle Kristenson
