Hédi Fried överlevde Auschwitz och har levt i Sverige sedan krigsslutet. I somras skrev hon en artikel på SVT Opinion med anledning av att det nynazistiska partiet Nordiska motståndsrörelsen (NMR) fick ta plats under årets Almedalsvecka. Hon som personligen upplevde den fasansfulla förintelsen ser med oro och bestörtning hur rasistiska och nazistiska tankegångar ges ökat uttryck i det publika rummet i vårt land.
Den första maj marscherade hundratals anhängare till partiet i Falun och man har sökt polistillstånd för en demonstrationsmarsch i centrala Göteborg under Bokmässan i september. I juni körde en ung nazist med bil in i en demonstration av asylsökande utanför Migrationsverket i Malmö och i förra veckan attackerade unga nazister demonstrerande ensamkommande ungdomar på Myntorget i Stockholm. Samtidigt når oss nyheterna från USA om nazistdemonstrationer i Charlottesville där en annan ung nazist körde in i skaran med motdemonstranter.
Allt detta väcker berättigad oro och rädsla för framtiden. Hédi Fried ser ”ett samhälle där både goda och onda krafter mobiliseras” och slutar sin artikel med en förhoppning om ”att de goda krafterna överväger, ett de mobiliserar tillräckligt för att det ska sluta bättre än det gjorde förra gången”.
Den nazistiska människosynen kan sammanfattas i uttrycket ”förakt för svaghet” som den norske filosofen Harald Ofstad en gång formulerade. Svagheten nedvärderas som något föraktligt. Kristen människosyn säger något helt annat. i Bibeln talar Paulus till och med om svagheten som en styrka: ”i svagheten blir kraften störst /…/ Ty när jag är svag då är jag stark” (2 Korinthierbrevet 12: 9-10).
Men framför allt handlar det om att varje människa är skapad till Guds avbild. Vi får inte gradera människor, varje människas värde är oersättligt. Förbundet för Kristen humanism lyfter fram vikten av att värna människors värde och värdighet och i ett uttalande från årsmötet i augusti talar man om kampen mot nazismen som en kristen plikt.
Hédi Fried har i hela sitt vuxna liv pekat på kunskap om det ohyggliga som skedde under förintelsen som det kanske viktigaste medlet mot att nazistiskt tankegods får ökat inflytande i vår tid. Med detta räcker inte, de ”goda krafterna” måste mobilseras och ge uttryck för sin avsky för nazistiskt tänkande. Detta är vår uppgift, både som kyrkor, enskilda kristna och som samhällsmedborgare, att tillsammans med andra människor av god vilja ”stävja varje form av mänskligt förakt och förtryck med tid ännu är” (ur uttalandet från Förbundet Kristen humanism).
Också i den kampen fortsätter vi att be:
Livets Gud, led oss till rättvisa och fred.
/Olle Kristenson
