Systrar och bröder där ute i kyrkor, församlingar och samfund, låt mig få ge en hälsning från Jesus själv: Mitt bud är att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Det är något starkare och mer utmanande än att vägra hata, även om det är en nog så bra början på kärlekens väg. Inför mitt möte i onsdags med Kristna riksdagsgruppen läste jag texterna i den svenska evangelieboken för kommande söndag. Då hittade jag denna uppmaning och så kom det sig att jag talade om kärlek, först till riksdagens kristna grupp och sedan till Equmeniakyrkans blivande pastorer och diakoner.
Jag tänker, så här i efterhand, att detta är två viktiga grupper för samhällsutvecklingen såväl som för församlingsutveckling. Män och kvinnor, utvalda och invalda i funktion för en större gemenskap; samhälle och församling. Jag önskar riksdagens män och kvinnor mycket vishet, mod och kreativitet i alla de beslut jag och resten av landet förväntar oss att de fattar å våra vägnar. Jag önskar våra kyrkors och församlingars pastorer, präster, diakoner och ledarskap klokhet i ledarskap och mod att leva evangelium i dess djupaste mening, och när det utmanar våra föreställningar, vanor och traditioner. Och det bästa som jag kan önska är att vara rotad i den kärlek som omfamnar vår glob från tidernas begynnelse.
Det var spännande för mig att möta dessa grupper på en och samma förmiddag. Jag inser hur mycket jag vill och önskar att människor av god vilja mer och mer ska kunna vara en organiserad godhet, för människors bästa, i kyrkor och församlingar, i de samhällen vi bor, lever och verkar. För nog spelar det roll om vi arbetar på att växa i kärlek och tro, som söndagens tema enligt Svenska evangelieboken manar oss till.
Det är också nyttigt för mig någon gång ibland att landa i det främsta av buden, att vi ska älska varandra, bortom olikheter, skillnader, protokoll, avtal och instruktioner.
Den dag kärleken är förlorad finns det skäl att oroa sig, tänker jag och låter mig fyllas av kyrkofader Augustinus råd: Älska Gud och gör vad du vill. Det är som en landningsbana bortom alla viktigheter som jag inte vill förringa, men ge perspektiv. I allt kärlek, mina vänner!
Vi ber: “Livets Gud, led oss till rättvisa och fred”.
/Karin Wiborn
