Se, jag gör allting nytt – Kyrkans globala ansvar i centrum under den ekumeniska helgen i Uppsala

Under allhelgonahelgen samlades människor från olika kyrkor inom Sveriges kristna råd tillsammans med Kyrkornas världsråd till en jubileumshelg som avslutades med en ekumenisk högtidsgudstjänst i Uppsala. ”Se jag gör allting nytt!” var temat för Kyrkornas världsråds generalförsamling som hölls i Uppsala 1968. Idag, 50 år senare, var temat det samma.

Vid högtidsgudstjänsten tändes ljus i den ljusbärare som skapades inför generalförsamlingen 1968. Foto: Mikael Stjernberg.

– Att möta kristna bröder och systrar från hela världen ger inspiration och visar på den världsvida kyrkans mångfald och styrka där vi alla kan förenas i gemensam bön och anta gemensamma utmaningar, säger Karin Wiborn, generalsekreterare, Sveriges kristna råd.

Vid dagens högtidsgudstjänst i Uppsala domkyrka predikade Kyrkornas världsråds generalsekreterare Olav Fykse Tveit. Hanutgick från Jesu ord i Matteusevangeliet om att vi är jordens salt och världens ljus: ”I en destruktiv och mörk värld, i en värld av diskriminering och hatisk retorik, i en värld av våld och död, ondska och synd, är dessa ord, ord som både vägleder och sporrar.”

– Det här är stora ord och jag är glad för att det inte är upp till oss att säga så om oss själva. Det är Jesus Kristus som kallar oss att göra så och vara så, sade Olav Fykse Tveit.

I predikan nämnde han att Martin Luther King skulle ha predikat vid inledningsgudstjänsten 1968 i Uppsala domkyrka: ”Han kom aldrig. Den 4 april mördades han, på grund av att han var det salt och det ljus i världen som vår Herre Jesus Kristus kallat honom att vara.”

Vid dagens förbön tändes ljus i den ljusbärare som skapades inför generalförsamlingen 1968, som kom till som en påminnelse av mordet på Martin Luther King. Sedan dess finns ljusbärare många svenska kyrkor. Vid förbönen medverkade representanter för medlemskyrkorna inom Sveriges kristna råd, däribland biträdande kyrkoledare Sofia Camnerin, Equmeniakyrkan, kommendör Clive Adams, Frälsningsarmén och syster Katrin Åmell, Stockholms katolska stift.

150 personer deltog under lördagen i ett program som innehöll ett tiotal föreläsningar och seminarier som bland annat handlade om rasism, interreligiös dialog samt ungdomars syn på ekumeniken. En rad svenska och internationella talare tog sin utgångspunkt från 1968 och talade om kyrkans uppdrag i världen idag och framåt. Som en röd tråd fanns betydelsen av enhet och hopp. Bland annat talade ambassadör Anders Kompass om hur världens behov styr kyrkans agenda. Olav Fykse Tveit fokuserade på den ekumeniska rörelsens starka villighet att tillsammans förändra världen.

– Kyrkan behöver idag en motståndskraftens teologi, en samexistensens teologi och en hoppets teologi, säger ärkebiskop Antje Jackelén, Svenska kyrkan och fortsätter:
– Det gäller till exempel frågor som migration och klimat, när människovärde och mänsklig värdighet är hotade. Vi behöver slå vakt om evangeliets budskap i ord och handling. Men det handlar också om att arbeta för kristen enhet i linje med vad Jesus själv bad om den sista kvällen tillsammans med lärjungarna: ”Jag ber om att de alla skall bli ett … Då skall världen tro på att du har sänt mig.”

– Det är viktigt att hämta inspiration från milstolpar i kyrkans historia för att möta vår tids utmaningar. Vi behöver inte uppfinna hjulet igen. Vår tids stora utmaningar påminner om sammautmaningar som på 60-talet om att vi måste kunna förena med tro och handling, säger Sofia Camnerin.

Den ekumeniska helgen var en del av internationella och ekumeniska möten i Uppsala med Kyrkornas världsråd och det globala biståndsnätverket ACT-alliansen. Arrangörer för den ekumeniska helgen var Sveriges kristna råd, Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan.

Fortsätt läsa mer från oss