I hela mitt liv har jag varit yrkesarbetande inom civilsamhället. I ärlighetens namn går det att smalna av ännu mer; jag har endast erfarenhet av att arbeta i kyrkliga miljöer, och de senaste 25 åren mestadels i ledande befattning, det vill säga med ansvar att leda och fördela arbete. Det var inte vad jag såg framför mig när jag läste grekiska, nytestamentlig teologi och predikokunskap, men jag börjar inse att det var så det blev. Och jag tycker om det; jag tycker det är roligt och spännande att leda en organisation och titta på dess strukturer som uttryck för liv, vilja och vision.
Jag gillar att sortera, djupdyka, fundera över syfte och mål och hur detta förverkligas på bästa sätt. Varje organisation, varje sammanhang mår bra av att nu och då stanna upp och fundera över hur organisering, verksamhet och resurser samspelar för att så bra som möjligt leva upp till syfte och mål. För Sveriges kristna råds del verkar det vara med en tidsintervall på sju år, ett bibliskt tal. Sabbatstid.
Nåja, stanna upp och stanna upp. Det mesta av verksamheten löper på som vanligt, men just nu har vi en tid då kansli, kyrkoledare och styrelse lyfter blicken för att se framåt med SKR:s syfte och mål som bottenplatta. Hur är Sveriges kristna råd ett samlande och samordnande ekumeniskt organ på det nationella planet i framtiden? Hur är vi kyrkorna tillsammans i ord och handling och vad ska vi göra? När SKRs kyrkoledare och styrelse nyligen möttes för att titta på vår organisation fanns en god energi med relevanta frågor och idéer för framtid.
Det finns risker i att göra organisationsöversyner. Den värsta risken kanske är att inget händer för att vi inte vågar förändra, eftersom det ofta betyder att det blir lite besvärligt. Heliga kor som slaktas och dogmer som ifrågasätts. Gamla hjulspår är liksom lättare att hitta än att bryta ny mark.
För många år sedan fick jag ett gott råd av en äldre dam; ”Det som är värt att göras alls, är värt att göras ordentligt”. Det tänker jag också gäller oss som lever i organisationer, också dem i kyrkliga miljöer. Varför gör vi det vi gör, hur gör vi det och är det meningsfullt?
/Karin Wiborn
