Vi fortsätter att förhålla oss till den pågående coronapandemin, också i våra kyrkor. Samtidigt som vi söker former för att fira gudstjänst under smittsäkra förhållanden, försöker vi möta människor i utsatthet.
I den protestantiska världen lever vi nu i tiden efter Heliga trefaldighets dag. Göteborgsbiskopen Bo Giertz kallade den tiden ”Att leva med Kristus” i en betraktelsebok som kom ut för snart 50 år sedan. Söndagarna får oss att reflektera över olika sidor av vår tro som visar på dynamiken i våra liv som kristna.
I söndags talade vi om vår trovärdighet som kristna: hur stämmer våra liv överens med det vi säger i kyrkan? ”Jag avskyr era fester”, säger Amos i en av texterna och fortsätter: ”Låt rätten välla fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström” (Amos 5:21-24). Detta är viktiga utgångspunkter när vi från kyrkorna värnar om människors värde och värdighet i vårt engagemang för asylsökande och andra människor som lever i utsatthet.
Och på söndag handlar det om ”Friheten i Kristus”. ”Till den friheten har Kristus befriat oss”, skriver Paulus i Galaterbrevet (5:1). Vi talar ofta om våra mänskliga fri- och rättigheter, vilket speglas i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna som inleds med följande ord: ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.” För oss som kristna hänger detta ihop och perspektivet hos Paulus är en viktig utgångspunkt för oss när vi står upp för människors kamp för frihet och rättvisa.
Det ligger en paradox i den kristna friheten som Martin Luther en gång formulerade så här: ”En kristen människa är den friaste herre över allting och ingen underdånig. En kristen människa är en tjänstvillig tjänare åt allting och var man underdånig”. Det kan verka motsägelsefullt, men är egentligen två sidor i vårt kristna liv: vi står fria i förhållande till politiska ideologier, men är bundna av vår kallelse att leva ett kristuslikt liv i världen bland annat till tjänst för människor i utsatthet. Eller som vi sjunger i en av våra psalmer:
”Dig ska vi välsigna, tjäna såsom dina änglar gör,
tacka, bedja, återspegla i vårt liv din kärleks glöd.”
(den gemensamma psalmboksdelen 86:3)
I trohet till vår kallelse fortsätter vi oförtrutet att be:
”Livets Gud, led oss till rättvisa och fred”.
Olle Kristenson
Teologisk rådgivare
