En gång om året bjuds generalsekreterare för nationella ekumeniska råd i Europa in till en samling. I år var vi i Cardiff, Wales, med avslutning på självaste valdagen. Vår värd gav värdefull information om såväl kyrkorna som det politiska läge efter Brexit, visade imponerande insatser vad gäller integration av välutbildade migranter och vi mötte också Wales ekumeniska råd som samlades till årsmöte. Kyrkornas Europakonferens (KEK) generalsekreterare bad mig säga några ord för att presentera vår årliga träff vid årsmötet. Det var med kort varsel, men jag fick god hjälp av min kollega Esther från Österrike. Hon satt och stickade. ”We are knitting” blev min huvudpunkt.
Den här gemenskapen är bredare än KEK, som är en gemenskap av ortodoxa, protestantiska och anglikanska kyrkor. Nationellt är, som i Sverige, också katolska kyrkan medlemmar och bland mina kollegor i Europa finns också katoliker. Vi påminns också om att Europa är bredare än EU när vi möts. Vi stickar, knyter gemenskap lite på tvärs och vi stickar utanför givna mönster som KEK och EU.
Jag har märkt nu och då hur jag, trots att jag inte är en särskilt noggrann person, vill försöka sortera in tillvaron. Liksom ordna boxar och placera det ena där, det andra där. Skapa mönster. Men jag blir glad när jag märker att det inte går. Relationer och mönster är mer förunderligt än så, lite som vinden blåser vart den vill. Jag är helt övertygad om att vi behöver gemenskaper utanför de givna som bygger broar där broarna inte är så tydliga. Kanske kan man kalla dessa för heliga allianser?
Den europeiska kyrkokonferensen påminner om att Europa är större än EU. Generalsekreterarmötet vittnar om att ekumeniken är större än den europeiska kyrkokonferensen och är en viktig mötesplats för oss som alla har det gemensamt att det bara finns en av vår sort i varje land.
Och vi ber tillsammans på olika språk och i olika traditioner. Om fred och om att Guds rike ska komma. Och vi ber inte bara för Europa, då stickar vi in trådar från hela världen.
Livets Gud, led oss till rättvisa och fred.
/Karin Wiborn
