7. Åtgärder gentemot den som är anklagad eller misstänkt

Kapitel 7, ”Åtgärder gentemot den som är anklagad eller misstänkt” från skriften ”Ekumeniska riktlinjer vid sexuella övergrepp i kyrkliga miljöer”.

Vi har markerat att den utsatta människan är den viktigaste personen för kyrkan att ge omsorg åt i samband med sexuella övergrepp. Erfarenheten visar dock att den som är anklagad eller misstänkt ofta är den som får stöd och hjälp, snarare än den som utsatts. Kyrkan kan också ha ett själavårdsansvar även för förövaren. Detta får då inte utövas av den som har själavårdsansvar för offret. Det får heller inte ersätta arbetsrättsliga åtgärder eller andra åtgärder en arbetsgivare bör vidta om förövaren är anställd. Det får inte heller leda till att den som blivit utsatt för ett övergrepp sätts åt sidan till förmån för den anklagade.

I kyrkans verksamhet är det inte ovanligt att anställda ledare och ideella ledare verkar sida vid sida. Vid anklagelse eller misstanke om övergrepp är det dock viktigt att särskilja dessa grupper från varandra eftersom det är olika vad man kan, får och ska göra beroende på om den anklagade är anställd eller inte.

Enligt Diskrimineringslagen är en arbetsgivare skyldig att utreda misstankar om övergrepp. Detta gäller även om den som anklagas är ideell, eftersom även ideella ledare anses falla inom arbetsgivarens verksamhetsområde.

VID ANKLAGELSE ELLER MISSTANKE OM ÖVERGREPP
Gör allt som är möjligt för att undvika att rykten sprids och att den anklagade döms på förhand. När det gäller anställda är det nödvändigt att på förhand komma överens med fackförbund eller motsvarande om att en anställd som är anklagad/misstänkt ska stängas av från tjänsten under tiden utredning sker. En ideell ledare kan stängas av omgående från verksamheten.

UPPFÖLJNING
Också den som är anklagad/misstänkt har behov av att få veta hur hans eller hennes ärende framskrider. Det är viktigt att ge fortlöpande information om detta.

En grupp människor som kan behöva stöd, men som riskerar att helt glömmas bort, är den anklagades familj.

Om det som skett blir föremål för polisutredning, eventuellt också domstolsprövning, finns det flera möjliga utfall:
• Om den anklagade/misstänkte frikänns helt från anklagelsen, bör detta offentliggöras med den tydlighet som bäst tjänar syftet att rentvå honom eller henne.
• Om utredningen läggs ner därför att det inte kan styrkas att brott har skett, ankommer det på ansvariga för verksamheten lokalt, regionalt och/eller nationellt att avgöra hur man går vidare. Ett bra sätt är ha som rutin att alla som varit föremål för en utredning av det här slaget efter utslaget ska delta i ett samtal där man kan komma fram till om och i så fall hur den tidigare anklagade ska ta del i fortsatt verksamhet.
• Om utslaget blir fällande, bör ett liknande uppföljningssamtal ske efter avtjänad påföljd. Det samtalet resulterar säkert ofta i att den dömde i fortsättningen inte ska finnas med som anställd, frivillig ledare eller förtroendevald i kyrkans arbete.

Läs mer

Läs mer om skriften ”Ekumeniska riktlinjer vid sexuella övergrepp i kyrkliga miljöer”Länk

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page