2. Teologiska grundtankar i korthet

Kapitel 2, ”Teologiska grundtankar i korthet” från skriften ”Ekumeniska riktlinjer vid sexuella övergrepp i kyrkliga miljöer”.

MÄNSKLIGHET, SEXUALITET OCH MAKT
Den kristna trons syn på människans sexualitet är positiv. Sexualiteten är grunden för människosläktets fortlevnad, man den hör också samman med gemenskap, närhet och värme, lust och njutning. I den ömsesidiga sexualiteten kan vi människor få uppleva något av det allra största livet har att ge. Som mycket annat mänskligt kan dock också sexualiteten missbrukas och förvridas. I kombination med våld och/eller maktutövning kan sexualiteten förvandlas till någonting mycket farligt. Maktutövning i personliga relationer kan bygga på att ena parten har ett intellektuellt, andligt, kulturellt, socialt eller ekonomiskt övertag över den andre och kan ta sig mycket subtila uttryck, kanske inte märkbara för andra än den som utsätts för maktutövningen. Finns det dessutom en koppling till gudsbilden, vilket är fallet när ett övergrepp sker i kyrklig miljö, riskerar den utsattes gudsrelation att allvarligt skadas. Den som utsätter en medmänniska för sexuella övergrepp begår mycket allvarliga brott mot honom eller henne och därmed också mot Gud själv, den Gud till vars avbild vi alla är skapade.

FÖRLÅTELSE
Jesus Kristus tar parti för den utsatte, den som är i underläge. Som Kristi efterföljare bör vi göra detsamma. Det får naturligtvis konsekvenser också när det gäller sexuella övergrepp. Människor som utsatts för övergrepp i kyrkliga miljöer har ibland fått uppleva att de tystats ner när de velat berätta om vad som hänt. Ingen har velat lyssna. Denna misstro eller ovilja har i sig inneburit ännu ett övergrepp. Inte sällan har någon utifrån en maktposition försökt ålägga dem som blivit utsatta att förlåta och glömma. Kyrkorna har många gånger inte tagit den utsattes parti. Möjligheterna att be om förlåtelse, att bli förlåten eller att förlåta är värdefulla gåvor till oss människor. Men att tvinga någon att förlåta eller att använda förlåtelsen som ett verktyg i maktens händer är orimliga och felaktiga sätt att bruka dessa gåvor. Vid sexuella övergrepp, som rör så känsliga delar av människans liv, är förlåtelse och försoning människor emellan inte alltid möjlig på kort sikt. Ska den som utsatts för sexuella övergrepp kunna förlåta handlar det i regel om en process över lång tid.

DEN KRISTNES ANSVAR FÖR SIN MEDMÄNNISKA
Enligt svensk lag finns ingen allmän skyldighet att förhindra brott eller anmäla brott och andra missförhållanden som drabbar vuxna människor. Ur kristet perspektiv och i ljuset av Jesu bud om kärlek till vår nästa, kan vi ändå slå fast att det finns ett moraliskt ansvar att göra något när vi ser att en medmänniska far illa. Det må vara ett barn, en ung människa eller en vuxen. Och detta ansvar gäller oberoende av om vi är anställda, frivilliga eller förtroendevalda.

Dessutom stadgar Socialtjänstlagen att var och en som yrkesmässigt arbetar med barn och som upptäcker att ett barn far illa har skyldighet att anmäla detta till sociala myndigheter. Den som är frivillig ledare eller liknande för barn eller ungdomar har inte samma lagstadgade plikt, men Socialtjänstlagen säger att den som upptäcker att ett barn far illa, bör anmäla detta till socialnämnden.

I svensk lagstiftning, till exempel Jämställdhetslagen och Arbetsmiljölagen, finns också lagrum som fordrar att en arbetsgivare ska ingripa mot sexuella övergrepp.

Läs mer

Läs mer om skriften ”Ekumeniska riktlinjer vid sexuella övergrepp i kyrkliga miljöer”: Länk

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page