Punktlista – när något har hänt
Här har vi sammanställt en kortare punktlista om ett sexuellt övergrepp skett i församlingen. Punktlistan är ett sammandrag av innehållet i skriften ”Ekumeniska riktlinjer vid sexuella övergrepp i kyrkliga miljöer”.
Börja med detta
1. Minnesanteckningar
Gör minnesanteckningar kring det som har hänt så snart som möjligt: datum, tid och huvudsakligt innehåll, hur du har agerat och om du har kommit överens med någon angående hur ni ska gå vidare. Använd inte namn, utan ange enbart initialer när du skriver om olika personer. Signera och spara anteckningarna på ett säkert ställe.
2. Anmälan socialnämnden
Har ett barn blivit utsatt? Anmäl till socialnämnden via www.orosanmälan.se. Församlingen bör i förväg ha utsett vem i församlingen som ska göra en anmälan. Det kan vara lämpligt att det är någon annan än ledarna i den aktuella gruppen.
3. Anmälan Polisen
Har en vuxen blivit utsatt? Erbjud stöd till den som vill göra polisanmälan. En vuxen människa måste själv göra polisanmälan. Erbjud också stöd för att gå vidare på annat sätt, till exempel hjälpa till att ta kontakt med ansvariga i församlingen, psykolog, etc.
4. Kontakt kyrkan på regional/nationell nivå
Tag kontakt med din kyrkas regionala och/eller nationella nivå. Där får du också hjälp med hur du kan gå vidare. Olika samfund/kyrkor har organiserat arbetet olika, men på olika sätt finns stöd att få i form av kontaktpersoner, samtalsstöd, kontakter med massmedia, med mera.
5. Kontakt fackliga organisationer och arbetsgivarorganisationer
Om en anställd är utsatt eller anklagad: ta en tidig kontakt med både fackliga organisationer och arbetsgivarorganisationer. Båda har god kompetens och tillgång till stödfunktioner.
6. Utse kontaktperson
Om det blir polisärende: utse en kontaktperson i församlingen som kan ha kontakt med polisen och med media.
7. Information byggs på fakta
All information ni ger från församlingen måste bygga på fakta och inte spekulationer eller obekräftade uppgifter.
8. Om information
Informera inte via sociala medier eller massmejl.
Om någon berättar, tänk på detta
1. Fråga dig: Är det jag som ska ta emot denna berättelse? Hjälp annars personen att få kontakt med rätt person.
2. Lyssna aktivt och uppmärksamt. Lägg formuleringar på minnet.
3. Ifrågasätt inte berättelsen.
4. Ställ inte ledande frågor. Ge inte förhastade svar.
5. Använd aldrig konfrontation mellan utsatt och anklagad/förövare som metod för att reda ut vad som hänt!
6. Ge erbjudande om fortsatt stöd och kontakt. Ge fortlöpande information om hur ärendet utvecklas.
Tänk också på att
1. Den som har själavårdsansvar för den utsatte inte kan ha det för förövaren också.
2. Det är lämpligt att en kontaktperson för den utsatte inte har själavårdsansvar för varken den utsatte eller förövaren. Detsamma gäller eventuellt kontaktperson för den misstänkte förövaren.
3. Gör allt som är möjligt för att undvika ryktesspridning och att den anklagade döms på förhand.
4. När det gäller anställda är det nödvändigt att på förhand komma överens med fackförbund eller motsvarande om att en anställd som är anklagad/misstänkt ska stängas av från tjänsten under tiden utredning sker.
5. En ideell ledare kan stängas av från verksamheten omgående.
Om tystnadsplikt och anmälningsskyldighet
När det gäller barn står det i Socialtjänstlagen att alla som får kännedom om att ett barn far illa bör anmäla det till socialnämnden i kommunen. Anställda på vissa myndigheter och i vissa verksamheter är, enligt samma lag, skyldiga att genast anmäla om de i sitt arbete misstänker att ett barn far illa. Präster, pastorer, diakoner, församlingspedagoger, musiker och ungdomsledare ryms alla inom det som i Socialtjänstlagen benämns ”vissa verksamheter” och är alltså skyldiga att anmäla misstanke eller vetskap om att ett barn far illa till socialnämnden, utom vid bikt eller enskild själavård, då särskilda regler gäller för präster och pastorer.
Enligt Rättegångsbalken har präst eller pastor inom ett trossamfund tystnadsrätt om sådant han eller hon har erfarit under bikt eller enskild själavård. Det betyder att en präst eller pastor aldrig får eller kan tvingas att vittna om sådana uppgifter. Detta gäller dock enbart präster och pastorer och enbart vid bikt eller enskild själavård. En präst eller pastor som vid bikt eller enskild själavård får vetskap om eller har anledning att misstänka att ett barn far illa, får alltså inte anmäla detta till socialnämnden. I samtliga övriga fall, även vid exempelvis förtroliga samtal, har även präster och pastorer skyldighet att anmäla misstanke om att ett barn far illa.
