Anabaptismen firar femhundra år

År 2025 har det gått 500 år sedan anabaptismen föddes. Under stor bävan och i trots mot myndigheternas förbud genomförde anabaptisterna det första troendedopet i Zürich den 21 januari 1525. Den lilla grupp på femton personer som där och då grundade rörelsen gick en svår tid av förföljelse till mötes.

När Martin Luther spikade upp sina teser på kyrkporten i Wittenberg 1517 startades en rörelse av förnyelse och förändring inom kristenheten i Europa. En del reformatorer var mer radikala än Luther och ville gå längre än honom i sina krav på förändring. Under 1525 trädde den anabaptistiska rörelsen fram som en självständig gren av den radikala reformationen. Ibland kallas den för reformationens tredje gren, vid sidan av den lutherska grenen, som är den första, och den reformerta grenen.

Conrad Grebel föddes i Zürich 1498 och var son till en av stadens ledande män. Han fick en bra utbildning och studerade vid universiteten i Basel, Wien och Paris. På grund av personliga problem tvingades Conrad avbryta sina studier 1520 och flytta hem till Zürich.

I Zürich hade den ledande prästen Ulrich Zwingli börjat sitt evangeliska program för att reformera kyrkan i staden. Conrad Grebel anslöt sig till kretsen runt Zwingli som bestod av lokala pastorer och unga akademiker. De studerade Bibeln på grundspråken och annan klassisk litteratur. För Conrad ledde detta fram till en personlig omvändelse och kursändring i livet.

För långsam förändring

Prästen genomförde förändringarna i kyrkan gradvis i samarbete med stadens styrelse. En del av hans lärjungar tyckte att det gick för långsamt och började samlas separat för att studera Bibeln, be och samtala om hur man skulle gå vidare.

Conrad Grebel var en av ledarna för den lilla gruppen vars övertygelser sedan blev bärande i den anabaptistiska rörelsen. Genom flera bevarade brev vet vi hur Conrad Grebel och hans vänner tänkte.

• De betonade att en levande tro måste leda till ett liv i kärlek och efterföljelse.
• De förkastade barndopet och argumenterade för att man bara ska döpa troende.
• De ville se en församling som bygger på frivillighet, “utan påbud och tvång”, gemensam tro och ömsesidigt ansvar för varandra.
• De såg nattvarden som en enkel gemenskapsmåltid till minne av Kristus.
• De tog avstånd från bruk av vapen, våld och krig.
• De insåg att deras tro skulle ha ett högt pris och de var beredda att lida förföljelse för sin tro.

Vägrade döpa nyfödda – förbjöds att samlas

Under hösten 1524 blev dopfrågan central i konflikten med Zwingli och myndigheterna. Flera familjer, däribland Conrad Grebels familj, vägrade döpa sina nyfödda. Den 17 januari 1525 hölls en offentlig debatt om dopet. Grebel och hans grupp talade mot barndopet och för dop av troende. Dagen efter beordrades alla familjer att döpa sina barn inom en vecka. De som vägrade skulle utvisas från Zürich. Ett par dagar senare fattade myndigheterna ännu ett beslut. Man förbjöd Grebel och hans vänner att samlas och de förbjöds att tala om dopet.

Trotsade förbud och genomförde troendedop

På kvällen den 21 januari samlades de ändå, cirka femton män och kvinnor. Med stor bävan och under bön beslutade de sig för att ta det avgörande steget. George Blaurock bad Conrad Grebel att döpa honom. Efter att ha blivit döpt, döpte George själv de övriga på deras bekännelse om tro på Jesus Kristus. Där föddes den anabaptistiska rörelsen och den spred sig som en underjordisk husförsamlingsrörelse trots stort motstånd och svåra förföljelser. Flera av dem som var med vid det första dopet var döda efter bara några år. Conrad Grebel dog av sjukdom sommaren 1526 efter intensivt missionsarbete och fängelsestraff, bara 28 år gammal.