Om att åldras och vara äldre

Att bli äldre och åldras är en naturlig del av livet, en process som börjar redan när vi föds. Hur vi åldras och lever som äldre kan vi vara med och påverka. Ett sätt är att stärka det friska. Hälsan bestäms av såväl yttre som inre faktorer. Folkhälsomyndigheten talar om fyra hörnpelare som bidrar till hälsosamt åldrande; meningsfullhet, social samvaro, fysisk aktivitet och goda matvanor.

Samhällets insatser behövs för att ge goda förutsättningar för att varje individ ska få åldras med så god livskvalité som möjligt. Samhället behöver vara flexibelt för de olika behov som finns hos äldre. Att åldras innebär ofta förluster av olika slag; förlust av sammanhang när man slutar arbeta, förlust av hälsa, förlust av närstående. Detta kan man behöva prata om och behöva hjälp med.

Hälsa är enligt Världshälsoorganisationen (WHO) “ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, inte endast frånvaro av sjukdom och funktionsnedsättning”. WHO listar åtta perspektiv som byggstenar för existentiell hälsa: hopp, harmoni, helhet, meningsfullhet, förundran, andlig kontakt, personlig tro och gemenskap.

Andlighetens betydelse för äldres välmående

Att andlighet är viktigt för ett gott åldrande och äldres välmående och att andlighet dessutom kan vara avgörande för äldres förmåga att komma vidare efter svåra händelser visar forskning på. Forskning har även visat att aspekter av inre styrka ökar med åldern och att intresset för andlighet ökar med åldern.

I följande artikel, publicerad i tidningen Dagen den 7 februari 2018, kan man läsa om en avhandling som visar att tro och andlighet spelar en viktig roll för äldre människors välbefinnande och förmåga att hantera sitt åldrande. Avhandlingen är gjord av forskaren och sjuksköterskeutbildaren Chatarina Norberg vid Institutionen för omvårdnad på Umeå universitet.

Länk till artikeln: http://www.dagen.se/livsstil/tro-pa-gud-hjalper-nar-man-blir-aldre-1.1096250

Äldrecentrum

Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum är ett kunskapscentrum inom åldrandet och vård och omsorg om äldre personer. Äldrecentrum bildades 1986 och huvudmännen är Stockholms läns landsting och Stockholms stad. Äldrecentrum har genom Aging Research Center (ARC) ett nära samarbete med Karolinska Institutet och Stockholms Universitet. Tillsammans med Silviahemmet är Äldrecentrum huvudman för stiftelsen Svenskt Demenscentrum. Äldrecentrum ger ut tidningen Äldre i Centrum. Äldrecentrum ansvarar för den longitudinella forskningsstudien SNAC-K, gör utredningar och kunskapssammanställningar, tar fram underlag för folkhälsoarbete bland äldre personer och bedriver utbildning, nätverk och forskningscirklar för personal.

Äldrecentrums hemsida: http://www.aldrecentrum.se/

En läkare och pastor om att åldras och vara äldre

Här berättar Maria Fässberg Norrhall, legitimerad läkare och pastor i Equmeniakyrkan:

Foto: Zandra Erikshed

I bibeln finns en återkommande beskrivning av trons människor att de dog gamla och ”mätta av år” och ofta omgivna av dem som kommer efter. Kanske är detta också en god bild av hur vi vill att slutet av våra liv skall bli.

När jag, som fortfarande är medelålders, tänker på hur jag själv skall åldras, så är det ofta detta jag önskar mig. Att kunna ha en god ålderdom där jag har en självklar plats i min familj och andra sammanhang, även när jag kanske inte riktigt orkar som förr. Att jag skall få känna mig behövd och känna att min livserfarenhet tas tillvara och uppskattas. Att jag den dag mitt liv är slut skall kunna se tillbaka på det med tacksamhet och förundran, för att också kunna släppa taget och lämna livet vidare till de som skall komma efter.

Samtidigt vet vi att åldrandet också kan vara svårt och vad som påverkar hur vi mår är mångfacetterat och kan ofta beskrivas i flera dimensioner; såväl fysisk, psykisk som social och existentiell.

Den medicinska utvecklingen har gjort att vi lever längre och att vi har goda chanser att ha kvar en god fysisk hälsa och vara aktiva ganska långt upp i åren. Många bor hemma länge och klarar sig bra själva. Samtidigt lider många äldre av ensamhet och bristande sociala kontakter, något som utgör allvarliga riskfaktorer för att drabbas av psykisk ohälsa. När man dessutom får känna av att man alltmer förlorar kontrollen och blir mer beroende, att den hälsa man kanske tidigare tagit för självklar bryts ner och att nära vänner försvinner, då skapar det hos många sorg och kan bidra till att förstärka nedstämdhet och ångest.

Kanske är den existentiella hälsan därför viktigare än vad vi tidigare trott och förstått.  Att stärka känslan av mening med livet även när det går mot sitt slut, att känna hopp både i det stora och lilla perspektivet och att få förundras över tillvaron är något vi vet att vi alla mår bra av. Att få tillgång till gemenskap och att se sig själv som en del i en helhet kan påtagligt förbättra någons livskvalitet även när livet är skört och bräckligt.

Kanske är den existentiella hälsan också det område där vi andra faktiskt kan lära oss något av de som är äldre. För till skillnad från de andra hälsodimensionerna så gör oftast inte åren man levt att den existentiella hälsan försämras.  Istället har den äldre människan ofta bättre förutsättningar än den som är ung att ha strukturer att luta sig mot även när tillvaron gungar. Här har den som är äldre ofta verkligen något att bidra med; livsvisdom och erfarenheter som är till glädje för andra. Att bekräfta och stärka den existentiella hälsan hos den som åldras är därför viktigt inte bara för individen utan för oss alla.

Som kyrka har vi här en viktig uppgift att fylla. I kyrkans sammanhang kan människor få mötas över åldersgränser. Här finns gemenskap och ett sammanhang som visar på en Gud som går med oss både i det starka och när krafterna sviktar. Kyrkans uppgift är att förmedla en tro och ett hopp som håller både när vi lever och när vi en dag skall dö.