Livsmod

Vad är livsmod, på vilket sätt är det relevant och hur kan man känna livsmod i vår tid? 

Att tro att man klarar de problem som kommer i ens väg, och att man är värd att göra det. Att känna tillit till människor och världen. Att ha haft en rädsla – och ändå våga. Att känna att något håller en uppe och veta att det vänder igen trots upp- och nedgångar. Trots allt. Så formulerade vi våra första tankar kring temat när vi skulle ta fram underlag till det här inspirationsmaterialet. 

Världshälsoorganisationen (WHO) använder begreppet mental hälsa och beskriver det som ett tillstånd av välbefinnande som uppstår när en individ förstår sina egna förmågor, kan klara av den normala stressen i livet, kan arbeta produktivt och ha förmågan att bidra i sitt lokalsamhälle. 

Den svenska forskaren och prästen Cecilia Melder har utgått ifrån ett enkätinstrument från WHO (WHOQL-SRPB) där frågor om mental hälsa har delats upp i åtta kategorier, och översatt dem till att passa svenska förhållanden: 

• Upplevelse av sammanhang 
• Existentiell styrka och kraft 
• Tillit som livskraft 
• Meningen med livet 
• Upplevelse av helhet 
• Harmoni och inre lugn 
• Upplevelse av förundran 
• Förhoppning 

I Sverige kallas det som beskrivs genom de åtta kategorierna för “existentiell hälsa”. Fysioterapeuten och pastorn Lena Bergquist har varit med och tagit arbetet vidare, i utarbetandet av praktiskt material med samtalsfrågor och bilder. 

Materialet till diakonifokus 2022-2023 om livsmod innehåller forskningsbakgrund, litteraturtips och film, liksom metoder för samtal och idéer för praktiskt arbete. Förhoppningen är att materialet ska leda till egna initiativ med arbete för att främja existentiell hälsa och livsmod. 

Vi vill peppa er att använda hashtags när man lägger ut funderingar eller goda exempel i sociala medier – #diakonifokus, #livsmod och #existentiellhälsa. Det underlättar möjligheten att hitta varandra, inspireras och hjälpas åt! 

Under de gångna två åren har det sociala livet varit kringskuret av covid-19. Inte minst kyrkorna har känt av restriktionerna. Ibland har det lett till en ny uppfinningsrikedom kring hur man kan ses och sprida livsmod. 

Cykelturerna

Här kommer ett exempel från Västerås, där Kristina Nyström tillsammans med Beth Larsson initierade och höll igång pilgrimscykling under pandemin. Så här beskriver de som var med på cykelturerna sin upplevelse: 

”Hjälpa människors bördor, att bära” – ”Ge Guds kärlek vidare” – ”Gemenskap” – ”Trevligt” – ”Våga prova”  

”Motion – röra sig” – ”Kropp, själ, andligt” – ”Frihet” – ”Hoppfulla” – ”Guds natur”  

”Fika” – ”Förmedla Guds ord till andra”   

Cykelturerna utgick ifrån Frälsningsarmén, med samling utanför lokalen så att man lätt kunde komma med. Att cykla har fördelen att det går att ta sig en längre sträcka och komma till nya platser. Dessutom är cykling skonsam för dem som har problem med knäna. Små pauser gjordes under turerna, där de som var med från kyrkan turades om att läsa bibelord. Man stannade också där äldre och ensamma personer bodde, för att vinka genom fönstret eller hålla en kort andakt utanför. Fika togs med, eller så siktade man in sig på en destination där man kunde köpa fika. 

Att komma ut i naturen är läkande, liksom variationen mellan att ta sig framåt och vara stilla, mellan att samtala otvunget och vara tyst. Den andliga delen i pilgrimsvandringen, eller cyklingen, är viktig för djupet i upplevelsen. 

I Bibeln kan man också läsa om livsmod. Andra Korintierbrevet vers 4:6, till exempel: 

”Ty Gud, som sade: ’Ljus skall lysa ur mörkret’, har lyst upp mitt hjärta, för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida sitt ljus.”

Bibel 2000

I verserna 8–9 så får vi veta vilken skillnad ett sådant livsmod kan göra:  

”Men denna skatt har jag i lerkärl, för att den väldiga kraften ska vara Guds och inte komma från mig. Alltid är jag ansatt, men inte kringränd, rådvill men inte rådlös, förföljd men inte övergiven, slagen till marken men inte förlorad.” 

En biblisk person som drabbades av många svårigheter var David. Ändå vände han sig alltid till Gud. I Psaltaren 22, vers 27, ser han en ljusare framtid: 

”De betryckta får äta och bli mätta, de som sökt sig till Herren får prisa honom.” 

Därefter skickar han en hälsning ända in i vår tid: 

“– Må ni alltid vara fyllda av livsmod.” 

Som avslutning på inledningen så har Annika Spalde skrivit en hälsning från pilgrimsvandringen till klimatmötet COP26, som ägde rum i november 2021.

Pilgrim & miljö

För några veckor sedan kom jag hem från klimatvandringen till Glasgow. Under tre månader och tio dagar gick vi, genom sex länder. Det var mycket som var tufft, men också mycket som var väldigt uppmuntrande. Jag skulle vilja nämna några saker som bidrog till att stärka mig – och de andra tror jag – och som gav mig livsmod i en ansträngande situation.  

Delanden.
En del av den svenska pilgrimstraditionen är att deltagarna får ett ämne att reflektera över, tillsammans och i tystnad, för att sedan dela tankar och känslor med varandra. Vi ställer oss då i en cirkel och går en runda. Är man många får man dela upp sig i mindre grupper. Så får varje person utrymme för att dela något från sitt inre, medans övriga lyssnar uppmärksamt. Man måste förstås inte säga något om man inte vill. Men de flesta brukar vilja dela. Jag tänkte många gånger på hur mycket inspiration, och ibland tröst, jag fick under dessa stunder. Andra hade tänkt saker, fått insikter, som jag troligen inte hade fått ta del av om vi inte hade haft dessa delanden. Och det är något med detta att lyssna på varandra som är helande. Vi pratar så mycket med varandra utan form, på ett ostrukturerat sätt, och det har förstås sin plats men att få prata utan risk att bli avbruten eller kommenterad, det är något helt annat. Kanske skulle vi kunna göra det oftare i ”det vanliga livet” också, när vi inte är på vandring.  

Gästfrihet.
Det som värmde mitt hjärta mest under klimatvandringen var att få möta så mycket gästfrihet och generositet. Vart vi än kom så hade människor förberett saker för oss, en lokal att sova i, mat att äta, andakter eller andra program. När man är långt hemifrån och borta från sin familj blir all gästvänlighet till något oerhört värdefullt. Det faktum att vi alla är beroende av varandra står fram med sådan tydlighet. Man känner sig sårbar och behövande, och det tror jag är en värdefull erfarenhet, särskilt för oss som till vardags lever rätt bekväma liv. Ett exempel: många gånger när vi kom fram till församlingshemmet eller gympasalen där vi skulle sova så fanns där inga duschar. Det var ofta lite jobbigt eftersom man kände sig ofräsch efter en långa dags vandring. Men vid ett antal tillfällen hade då lokalbor gått samman och förberett för att ta hem pilgrimer till sig själva för att duscha. Det blev samtidigt ett tillfälle att få en pratstund med värden, ja ett par gånger blev jag till och med bjuden på en kopp the eller ett glas vin. Vilken glädje, vilken tacksamhet! Att en främling hade tänkt sig in i vår situation och insett: ”De skulle nog gärna vilja duscha”.  

Inspiration från andras engagemang.
Det som ger mig mest mod och kraft att jobba vidare för klimatet och framtiden är att möta andra människors engagemang. Att se vad de gör, höra dem berätta om sina liv. Ett exempel är då vi hade ett samtal över video-länk med Patricia från Filippinerna. Hon arbetar genom en kyrklig organisation för att hjälpa bland andra bönder att anpassa sitt jordbruk efter det förändrade klimatet. Genom att gräva diken på ett särskilt sätt kan till exempel många grödor överleva skyfall som annars hade spolat bort dem. Att höra henne beskriva vad detta betyder för bönderna var verkligen uppmuntrande.  

Till slut, pilgrimsvandringar för klimatet hoppas jag kommer bli allt vanligare framöver. Det är verkligen ett värdefullt sätt att tillsammans reflektera över den situation vi står i, och att ge varandra livsmod i omställningen.  

Annika Spalde, diakon och vandringsledare för Pilgrim’s Walk for Future