Inledning till materialet

Jakob Evertsson introducerar kyrkornas gemensamma diakonala tema för åren 2020 och 2021 som handlar om ensamhet.

”Är du säker på att du klarar dig helt ensam här hemma medan vi åker iväg en stund?”

Frågan fick jag från min frus syster när vi för ett antal år sedan bodde i Colombia. Just då tyckte jag att det var skönt att få vara för mig själv efter många möten med släkt och vänner och dessutom på ett annat språk. Frågan har ändå dröjt sig kvar och sätter fingret på något viktigt. Vad är egentligen ensamhet och hur hanterar vi den?

I vissa länder vill man inte lämna någon ensam men i Sverige har vi en starkare betoning av den privata sfären. Alla är vi dock behov av gemenskap och nära relationer i våra liv.

Ensamhet är något som diskuterats mycket i media den senaste tiden. Det har då framför allt handlat om social isolering och ofrivillig ensamhet och vilka negativa följder detta kan få. Coronaviruset har dessutom gjort frågan om en självisolering för att begränsa smittspridning aktuell. Vi kan alla drabbas av ensamhet i olika åldrar och av varierande skäl. Vissa drabbas dock hårdare än andra. Ensamheten kan orsakas av att ens partner avlider, av att familjen bor på olika platser, av att vara ny på en plats, av arbetslöshet och av fysisk och psykisk ohälsa. Det kan även handla om en existentiell känsla av ensamhet trots att jag är omgiven av människor. I församlingarna får diakoner ofta möta de här olika dimensionerna i sin tjänst för medmänniskan.

Själv har jag tjänstgjort som diakonal präst med bland annat ansvar för äldreverksamhet och sett att behovet av social samvaro kan vara stort i denna grupp. Denna erfarenhet ledde bland annat till anordnandet av så kallade ”vi-minns-träffar” där deltagarna delade tankar och erfarenheter utifrån ett material. Dessa träffar som nu pågått under många år har visat sig vara betydelsefulla för både bygd och människor. Att det i det här fallet handlar om landsbygden adderar ytterligare en dimension, nämligen en känsla av ensamhet som kan uppstå i glesbygder i när samhället blir alltmer stadscentrerat. Oavsett sammanhang har kyrkan som uppgift att skapa inklusiva gemenskaper där den finns.

Att träffa andra är nämligen viktigt för att må bra och för att känna sig delaktig i det som sker. Jag har ofta reflekterat kring hur vi möjliggör goda mänskliga möten i församlingens sammanhang som bland annat kan motverka ensamhet. Det är ett uttryck för diakonal omsorg att så långt som möjligt se den jag står inför och ”ta in” den andre genom att vara närvarande och äkta även om mötet bara varar en kort stund. Martin Buber är en teolog och filosof som reflekterat kring de olika relationer där jag blir till, nämligen i mötet med medmänniskan, Gud och skapelsen. Enligt honom finns det alltid en risk att vi objektifierar den andra snarare än att verkligen se ett Du. Buber menar att det är möjligt att förstå den andre först när jag träder i direkt och okonstlad relation till den andra och gör henne verkligt närvarande för mig.

År 2020 och 2021 är ensamhet temat för Diakonifokus som ersätter det som tidigare hette Diakonins månad och fokuserar på ett årstema som löper under två år i stället för en månadslång kampanj. Som vanligt lyfter vi fram årets tema på Diakonins dag den 13:e söndagen efter trefaldighet. För att rusta medarbetare i att arbeta med ensamhet har Sveriges kristna råd tagit fram ett digitalt inspirationsmaterial. Här finns faktakunskap samlad om ensamhet, metoder för att arbeta med att bryta ensamhet och goda exempel från olika församlingar.

Det är vår förhoppning att inspirationsmaterialet ska bli väl använt av diakoner och andra med diakonala uppgifter i församlingarna!

Jakob Evertsson
Sveriges kristna råd