Tematräff om att vara anhörig

Handledarmaterial – Tematräff om att vara anhörig till en ung människa med psykisk ohälsa. Ett par förslag på upplägg för en samling för allmänheten.

Det är många gånger ytterst tungt att vara förälder eller nära anhörig till en ung människa som är drabbad av psykisk ohälsa eller funktionsnedsättning. De flesta anhöriga har ett stort behov av olika former av stöd för att själva orka. En form av stöd är ett empatiskt bemötande. Att helt enkelt bli lyssnad till på ett inkännande och engagerat sätt av en person som bryr sig. En annan form av stöd är att församlingens verksamheter är tillgängliga och välkomnande för den som är drabbad. Detta är något som de drabbade har rätt till. Ytterligare en form av stöd är att erbjuda forum för samtal för anhöriga, anhöriggrupper. Det kan betyda oerhört mycket att samtala med andra som har liknande upplevelser. Anhöriggrupper har stor hjälp av en erfaren samtalsledare som bidrar med struktur och en positiv inriktning för samtalen. I församlingsarbetet kan alltså stöd ges på flera olika sätt.

Inbjud till ett samtal om att vara anhörig till barn eller ungdom

Bästa tillfället?

En samling direkt efter kyrkkaffet på söndagen? Tema för en församlingsafton? Vilket är bästa tillfället att nå anhöriga till unga i din församling? Prata om det vid planeringen.

Tänk efter före

Vilket är syftet med arrangemanget? Är det att bidra till ett öppet samtalsklimat om psykisk ohälsa? Kan ni och vill ni något mer, exempelvis inbjuda till anhöriggrupper eller enskilda stöttande samtal? Hur rustar ni er i så fall? Länkar som leder till kunskapssidor och till brukarorganisationerna finns på hemsidan. Församlingarnas studieförbund, Sensus och Bilda, kan ge materialtips för samtalsgrupper och utbilda samtalsledare.

Metod

I verktygslådan finns en film där en mamma till barn med psykisk sjukdom och neuropsykiatrisk funktionsnedsättning berättar. Britt-Marie Lundgren Ståhl talar om erfarenheter av oro, skam och otillräcklighet och om vikten av kunskap och ett gott bemötande. Visa filmen, inbjud sedan till kaffe och samtal vid små bord. Omkring fem deltagare vid varje bord gör att alla får möjlighet att komma till tals.

För att alla ska kunna se bra behöver ni en projektor eller stor skärm. Titta själv i förväg på filmen i den lokal ni ska vara i, med den teknik du ska använda. Tänk på att det på grund av ljusförhållandena kan göra skillnad om ni visar filmen dagtid eller kvällstid.

En samtalsledare vid varje bord

Det är en fördel om ni är flera anställda eller ideella som förberett er genom att titta på filmen och läst på om diagnoserna som nämns. I verktygslådan finns länkar till många informativa sidor.

Att hålla i bordssamtalen

Här är några tips till dem som leder samtalen:

Berätta först för alla vid bordet att du har uppgiften att leda samtalet. Det innebär att du ska se till att alla som vill får komma till tals och att du har några förslag till samtalsfrågor med dig.

Inled med en presentationsrunda. Be där var och en tala om sitt namn och med några ord berättar varför han eller hon intresserat sig att delta. Betona ”några ord”. Säg till deltagarna att vi går laget runt och bara lyssnar på varandra, inte inleder någon diskussion nu. Var beredd på att det kan vara någon som har så mycket att berätta att all tid riskerar att gå åt redan vid presentationsrundan. Du kan behöva avbryta någon genom att säga ungefär: ”Vi går vidare i presentationen. Vi ska snart prata mer om våra erfarenheter.”

Det är bra att hålla sig till metoden ”rundan”, det vill säga att vi går laget runt och alla som vill får säga sitt utan kommentarer av de övriga. Påpeka att ingen ska känna sig tvingad att säga något. Den som vill kan ”passa” genom att säga ”pass” och så går rundan vidare.

Här är förslag på frågor du kan gå vidare med efter presentationsrundan:

• Vad berörde dig starkast i filmen? Ge deltagarna en liten stund för eftertanke.
• Var det något som du särskilt kände igen dig i? Vad, i så fall?
• Gav filmen dig någon ny insikt eller tanke? Berätta.
• Då träffen lider mot sitt slut kan du föreslå att ni avslutar med en runda då var och en – som vill – med ett eller ett par ord säger något som sammanfattar vad hen tar med sig från träffen.

Efterarbete

Vi rekommenderar er som tillsammans ansvarat för träffen att ni efteråt gör en enkel utvärdering. Här är några förslag på frågor:

1. Vad har vi gjort?
2. Vad fungerade bra?
3. Vad fungerade mindre bra?
4. Vad har vi lärt oss?
5. Vad bör vi göra nu, utifrån vad vi lärt oss?

Av
Kerstin Selén, Sensus studieförbund