Prata med konfirmander om ohälsa

Handledarmaterial – En handledning för konfirmandledare

Församlingen kan vara en hälsofrämjande arena för en konfirmand. Här kan utrymme ges för livsviktiga samtal om existentiella frågor och känslor. Konfirmandledaren har en betydelsefull roll. Den här handledningen vill bidra med tankar, tips och metoder för hur man kan prata med konfirmander om psykisk ohälsa.

Vad är psykisk ohälsa?

Socialstyrelsen har definierat psykisk ohälsa hos barn som ”psykiska symtom som påverkar barnets eller den unges känslomässiga välbefinnande och utveckling”. I samtal med barn och unga får man uttrycka sig i termer som en känsla av ledsenhet som inte går över, ångest och panikkänslor som man har svårt att förstå och som är väldigt svåra att bära.

Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kan ses som ett annat sätt att fungera, men bristen på förståelse från omgivningen och upplevelsen av att inte passa in leder ofta till att personen mår psykiskt dåligt. Personen kanske inte får det stöd hen behöver och får inte finnas med på villkor som fungerar för hen. Funktionsvariationen kan då yttra sig i ”störighet” eller i passivitet och undandragande, beroende på funktionsvariationens art. Här finns också ofta en skillnad mellan pojkar och flickor, där flickor många gånger länge kan dölja sina svårigheter i en traditionell kvinnlig könsroll av tillbakadragenhet.

Den psykiska ohälsan ökar bland unga

Den psykiska ohälsan ökar oroväckande bland unga. Forskning pekar på några orsaker:

• Den ökade individualiseringen av samhället
• Ett otal val som skapar stress som kan leda till ångest
• Oro för världens framtid.

Det här önskar ungdomar med egen erfarenhet från vuxna de möter i ungdomsverksamheter

• Förmågan att inkludera alla. Rättvisa är när var och en får det hen behöver. De vuxna måste kunna hantera att särskilt stöd kan upplevas som orättvisa.
• Insikten att ”gott” uppförande och goda betyg inte behöver betyda att en ung människa mår bra.
• Viss kunskap om psykisk ohälsa.
• Öppenhet som leder till att psykisk ohälsa avdramatiseras.
• Förmåga att anpassa pedagogiken. De vanliga formerna kan skapa problem för vissa.
• En blick för dem som är tysta.

Varför ska konfirmandledare prata med ungdomarna om psykisk ohälsa?

• Psykisk ohälsa är något som alla möter. Vissa drabbas själva, andra möter det hos närstående. Då är det tryggt att veta att det inte är något ovanligt och att det finns hjälp att få.
• Medierna larmar om ungas ökade psykiska ohälsa. Det kan väcka oro och behov av att få samtala.
• Ungdomar ser filmer och de läser inslag på sociala medier som kan vara skrämmande och/eller triggande. Missuppfattningar och fördomar riskerar att reproduceras. Därför är sakliga samtal viktiga.

Vilken är konfirmandledarens uppgift i mötet med konfirmanden?

• Att väcka förtroende hos de unga, så att de vågar vända sig till oss och söka stöd när de själva eller en kompis mår dåligt. Ungdomarna behöver känna att det finns en trygg plats med vuxna människor där de får prata och bli lyssnade till. En plats där de är välkomna som de är. Ungdomar behöver få prata med vuxna och andra ungdomar om sin livssituation, sina tankar och sina känslor.
• Att bekräfta att det är normalt att tonåringar ibland kan vara ur balans, ledsna och oharmoniska, utan att för den skull bagatellisera när det rör sig om något allvarligare än en utvecklingskris.
• Att väcka hopp: Många mår periodvis dåligt, men det brukar bli bättre.

Din uppgift är inte att bedöma eller behandla psykisk ohälsa, utan för att öppna för en övergång till professionellt stöd. Din viktigaste uppgift är att bidra till att konfirmanden trivs, känner sig trygg och accepterad och stannar kvar konfirmandtiden ut.

Förhållningssätt

Konfirmandledarens förhållningssätt ska kort sagt vara:

• Öppet
• Inbjudande
• Hoppingivande

En metod för samtal med konfirmanderna

Då man tillsammans ser en film och samtalar om kan man åstadkomma den distans som behövs för att ett samtal kan ske i en större grupp utan att någon känner sig utpekad.

Ett förslag är att ni tittar på filmen Innerst inne kände jag bara ett stort jävla tomt hål. Det är en dramadokumentär som är baserad på många ungdomars erfarenheter. Filmen visar att det inte är konstigt eller skamligt att må psykiskt dåligt. Tröskeln till att söka hjälp blir lägre om skammen minskar. Filmen vill också sprida hopp: Det finns vägar vidare. Filmen pekar på betydelsen av att någon ser, vågar fråga och vill vara ett stöd.

Det dåliga måendet yttrar sig i ätstörning och självskadebeteende hos ungdomarna i filmen. Filmen har tagits fram av föreningen SHEDO, Self Harm and Eating Disorders Organisation. Det hindrar inte att filmen kan vara en god utgångspunkt för samtal om all sorts psykisk ohälsa.

Filmen är 31 minuter lång. Den kan köpas från www.filmo.se. På Filmos hemsida finns en lärar-/ledarhandledning till filmen som är framtagen av Sensus. Sök på ”En film om psykisk ohälsa”. Varje Sensus-region har fått en gen DVD för utlåning.

Viktigt att tänka på

Du ska också vara rädd om dig själv: Om du av någon anledning känner du dig osäker och tillfälligt instabil är det bättre att en kollega håller i samlingen.

Några råd inför samtal med unga sköra människor

• Visa att du bryr dig.
• Lyssna även om problemet verkar vara bagatellartat.
• Respektera den unge och hens känslor. Säg inte ”det går över”, ”det är normalt”, ”det hör tonåren till”.
• Säg aldrig ”Jag vet hur du känner”. Det kan du inte göra.
• Tala inte ungdomars språk. Det uppfattas som tillgjort.
• Ha tålamod och var ärlig.
• Klargör dina gränser, det vill säga hur mycket du orkar ta emot och engagera dig
• Dra dig inte för att ställa frågor. Barn och ungdomar som mår dåligt känner lättnad över att någon tar deras ångest på allvar. Fråga om konfirmanden haft tankar på att ta sitt liv.
• Peppa den unge att söka hjälp. Du behöver själv veta var hjälp finns att få.
• Gå inte med på att hålla det du får höra hemligt. Det är möjligt att konfirmandens säkerhet är hotad och att du därför måste berätta vidare.

Förberedelse inför filmvisningen

Baskunskap

Läs på så du har de mest elementära kunskaperna om psykisk ohälsa. På SKR:s webbsida för diakonins månad 2016 och 2017 med temat ungas psykiska ohälsa hittar du information och relevanta länkar.

Prata ihop er i konfirmandledarteamet

Hur tror ni att det ser ut i era sammanhang? Hur rustade är ni att möta unga som mår dåligt? Vilka erfarenheter finns i gruppen? Reflektera och samtala i konfirmandledarteamet.

Här är några förslag på samtalsfrågor:

• Hur är det bland de ungdomar ni möter; har de någon vuxen att prata med?
• Hur gör du om du ser att någon är nedstämd?
• Hur gör du om du upptäcker att någon visar tecken på ångest eller ätstörningar?
• Vilka erfarenheter finns i gruppen av att prata med en ung person som mår psykiskt dåligt?
• Vilka erfarenhet finns i gruppen från den egna tonårstiden av att ha känt sig nere och fått stöd från en vuxen/inte fått stöd från någon vuxen? Hur kändes det? Hur gavs det eventuella stödet?

Bra att tänka på

• Planera för visningen i ett naturligt sammanhang. Dramatisera inte själva visningen.
• Ha en beredskap för att starka känslor kan väckas. Filmvisningen kan bli påfrestande för en konfirmand som inte ”kommit ut” med sin psykiska ohälsa. Därför behöver ni vara ett team som förbereder visningen, deltar och kan finnas till hands för samtal efteråt, för den som behöver prata.
• Din uppgift som konfirmandledare är inte att vara rådgivande utan att peppa konfirmanden som mår dåligt att söka hjälp. Vart hänvisar du? Exempel kan vara ungdomsmottagningen, elevhälsan, BUP (barn- och ungdomspsykiatrin) eller vårdcentralen. Till Bris kan man ringa och prata anonymt med en kurator. Telefonnumret dit är 116 111. Ungdomar kan också skriva till Bris-mejlen eller i Bris-chatten på bris.se.

Samtal efter filmvisningen

”Vad skulle du vilja säga till Maja eller Lukas då de mådde dåligt?”

• Be konfirmanderna att skriva ett brev anonymt till någon av de båda ungdomarna i filmen – eller till båda – som de lämnar in till dig.
• Läs breven medan konfirmanderna tar en paus (i någon ledares sällskap!). Notera de kloka och tänkvärda saker som konfirmanderna skrivit.
• Ta upp dem i samlingen efter pausen. Ge utrymme för samtal. Självfallet sätter du varsamt men bestämt stopp för eventuella respektlösa kommentarer.

”Det vände till det bättre när någon såg och lyssnade. Så var det för båda ungdomarna i filmen.”

• Be konfirmanderna att först tänka efter en liten stund och sedan prata med varandra två och två eller i liten grupp: Vad gör en bra lyssnare? Hurdan är en bra lyssnare?
• Be dem skriva ner vad de tillsammans kommer på.
• Be grupperna berätta för varandra vad de kommit fram till.

Avsluta med att tala om vilka ledare som kommer att finnas till hands (kanske genom att vara anträffbara på sina mobiler) om någon kommer på något som hen vill fråga om eller berätta.

Skicka också med tips på hur man på bästa sätt stöttar en kompis som mår dåligt:

Tips för ungdomar som vill stötta en kompis som mår dåligt

• Var lugn
• Våga stanna kvar
• Peppa din kompis att genast söka hjälp.
• Om du är allvarligt orolig för en kompis ska du aldrig hålla det för dig själv. Du behöver prata med en vuxen som du har förtroende för. Lova aldrig en kompis att inte berätta.

Utvärdering i ledarteamet

Utvärdera konfirmandsamlingen medan ni har den i färskt minne. Några förslag på utvärderingsfrågor:

• Vad blev bra?
• Vad kunde vi göra annorlunda för att det skulle bli bättre?
• Vad lärde vi oss? Hur gör vi med det vi lärde oss?
• Vad behöver vi lära oss mer om?

Av
Kerstin Selén, Sensus studieförbund