Vad är det som driver oss människor? Den frågan har snurrat en del i mitt huvud sedan jag läste en kolumn på Dagens Nyheters ledarsidor för någon vecka sedan: ”Trumps egoism förgiftar världen” Är det egenintresse eller osjälviskhet och solidaritet som är drivkraften för oss människor?
USAs president med sitt slagord ”Amerika först” kan tyckas vara extrem i sin politiska utgångspunkt, men hans ståndpunkt återspeglas på många olika nivåer i samhället, inte bara i världspolitiken utan också i det vardagliga umgänget människor emellan. Och så har det varit genom historien. Tanken på att ge för att få något i gengäld var utbredd i det gamla romarriket och det som hela offerkulten byggde på: Jag ger för att du ska ge mig något i gengäld.
DN-krönikören målar upp riskerna med ett samhälle som drivs av egenintresset och visar på att det finns andra drivkrafter och talar till exempel om ”solidaritet, kärlek och moralisk tillfredsställelse”. Som väl är drivs inte världen bara av egenintresse. I så fall skulle, som en god vän i Peru påpekade, varje barn födas med kejsarsnitt; det skulle ju vara mer lönsamt för gynekologen. Men så är det inte. I en tid då egennyttan styr politiska beslut är det viktigt att lyfta fram andra drivkrafter.
Det är lätt att finna exempel på detta i Bibeln. Det genomgående perspektivet i Bibeln vänder helt upp och ned på tanken om egenintresset. Det stavas NÅD. Vi får ta emot kärlek, inte för att vi förtjänar det utan för att Gud älskar oss. Det är motsatsen till den romerska offerprincipen ”jag ger för att du ska ge”.
Jesus pekade ständigt på vad det betyder i förhållande till våra medmänniskor. I samband med en måltid när gästerna strävade efter att få de finaste platserna talade Jesus om att vi när vi bjuder till fest inte ska bjuda med tanke på att bli bjuden tillbaka: ”Bjud inte dina vänner[…] eller släktingar […] så att de bjuder tillbaka […]. Nej, när du skall ha en fest, så bjud fattiga och krymplingar, lytta och blinda” (Lukasevangeliet 14:12-13).
Godheten som mänsklig drivkraft har häcklats under de senaste månaderna, nu senast i en debattartikel i Expressen med rubriken ”Kärlek och godhet hör privatlivet till, inte politiken”. Jag skräms över den inställningen, i en sådan värld vill jag inte leva. Från kyrkornas sida kan vi möjligen bidra med ett annat perspektiv i det publika samtalet.
Kanske kan de avslutande orden från en föreläsning av den peruanske teologen Gustavo Gutiérrez inspirera: ”Utan erfarenhet av Guds nåderika kärlek kan vi inte på ett riktigt sätt delta i politiken. Vad har nåden med politik att göra när politik är en fråga om effektivitet? Som jag förstår det handlar nåden om att älska öppet och inte se på meriter och förtjänster. Det är detta Paulus säger till Filemon: ”Jag vet att du skall göra ännu mer än jag ber om” (brevet till Filemon, vers 21). Han ber att Filemon ska behandla slaven Onesimos bra. Det är villkorslösa nåden och den har varken tak eller gräns. Man gör saker av kärlek och inte nödvändigtvis på grund av att människor svarar oss eller inte. Den nåderika kärleken ger inspiration till verklig och autentisk rättvisa.”
Därför fortsätter vi oförtrutet att be:
Livets Gud led oss till rättvisa och fred.
/Olle Kristenson
