Barn, kvinnor, unga pojkar och andra människor i utsatthet. Vem bryr sig egentligen? Ganska många, faktiskt.
I veckan möttes Sveriges kristna råds referensgrupp för diakoni. På bilden nedan ser du de som var med, representanter från flera av SKRs medlemskyrkor och närstående organisationer. Diakonigruppen är en av SKRs 26 arbets- och referensgrupper som jobbar med olika ämnesområden. Fyra gånger om året träffas gruppen för att berätta vad som är på gång i våra respektive sammanhang, förbereda Diakonins månad och, som ett underlag för beslut i SKRs styrelse, beskriva erfarenheter från möten med människor i utsatthet. I vårt möte hade vi besök av två personer från Rädda Barnen som presenterade en färsk rapport om de barn vars familjer saknar bostad (”var ska vi bo i natt, mamma?”). En utredare från Konsumentverket informerade om arbetet mot överskuldsättning, något som i utsatta områden kan drabba så många som 6-7 procent. Hela Människan berättade om ett antal utbildningsprojekt, Svenska kyrkan gav information om nytt digitalt arbetsmaterial för reflektion om diakoni, från Frälsningsarmén och Pingst fick vi höra om konkreta initiativ för att stödja människor i utsatthet. Att detta inte minst är en integrationsfråga berättade man från Evangeliska frikyrkan. Med mera. Erfarenheter, inspiration och vånda delades.
Det är helt tydligt att kyrkorna på många sätt tar ett stort diakonalt ansvar i samhället. Och det är ju naturligt, ett självklart utflöde av vår tro på Gud. Som ett stöd i detta uppmärksammar vi Diakonins månad under september (eller när som helst under året). Aktuellt tema nu är arbetet mot psykisk ohälsa, med särskilt fokus på barn och unga. På SKRs webb länk finns bra filmer, poddar och länkar till sidor med bra kunskap om frågorna. Har du sett intervjun med Ullakarin Nyberg, psykiater och expert på suicid? Hon talar om psykisk ohälsa. Där finns också bland annat en kort film med Gabriel Wikström, vår tidigare regeringsmedlem, som berättar om hur han drabbades av psykisk ohälsa, något som tyvärr återkom under våren.
Genom detta vill diakonigruppen ge stöd för det viktiga arbetet med en folkhälsofråga som drabbar fler än vad vi ofta vill berätta om. Ja, i kyrkorna, liksom i samhället i stort, finns det många som bryr sig. Jag är glad för det.
En sak till; den här veckan har jag varit ordentligt upprörd över Sveriges tvekan att skriva under förbudet mot kärnvapen. Jag skrev om det på Facebook igår. Sveriges kristna råds styrelse har skrivit ett öppet brev till regeringen om saken. Och i Dagens Nyheter finns en tydlig argumentation om skälen varför det är viktigt för Sverige att skriva under. Bra! Att riksdagen och regeringen tvekar kring detta tycker jag är beklagligt. Särskilt när det handlar om påtryckningar från en av de stater som själv innehar dessa omänskliga vapen.
Vi fortsätter att be: ”Livets Gud, led oss till rättvisa, fred och mänsklig värdighet.”
/Björn Cedersjö
