”En del kallar oss naiva, men det är tilliten som har byggt upp det samhälle vi lever i”

Det talas mycket om tillit i dessa Coronadagar. Många framhåller att tilliten är viktig för oss i Sverige. Vår tillit är stor till myndigheter, medier och till varandra.

Vi är vana att lita på myndigheter och på varandra. En del kallar oss naiva, men det är tilliten som har byggt upp det samhälle vi lever i och Sverige sticker ut internationellt.

Tillit skapar ett starkt samhälle och det ska vi slå vakt om, inte minst när det finns krafter som av olika anledningar vill bryta ner tilliten. Vi väljer att lita på statsepidemiolog Anders Tegnell när han dag efter tag oförtrutet på de dagliga pressträffarna uppmanar oss att iaktta försiktighet för att minska takten på smittspridningen.

En tysk journalist undrade flera dagar i förra veckan varför inte Sverige vidtar lika hårda åtgärder som andra länder i världen. Rekommendationer räcker långt i vårt land och än så länge behövs inte mer genomgripande åtgärder vidtas. Marciej Zaremba sammanfattar detta i en krönika i Dagens nyheter i söndags:

”Men mitt i eländet kan jag njuta av att leva i ett land som vet att vårda det bästa det har: Den ömsesidiga tilliten.”

När jag satt i kyrkan i söndags funderade jag mycket över vår tillit och tänkte att tillit kanske är det bästa sättet att förklara vad tro är. Tro handlar om tillit snarare än om att hålla en rad trosföresatser för sanna. Vi litar på att Gud älskar oss och vill något med våra liv. Under gudstjänsten sjöng vi en av Tore Littmarcks älskade psalmer i fastetid där han fångar detta så fint:

”Herre, du visar oss himmelens väg, den som oss leder till livet.
Målet är himlen, men jorden vår väg.
Själv går du här vid vår sida.
Visa oss vägen, du himmelens Herre.
Ge oss nu viljan att gå den.”
(Den Svenska psalmboken 738:4)

Vår tillit handlar inte om att passivt låta Gud styra våra steg. Att ”målet är himlen” innebär inte att livet här och nu inte betyder något, tvärtom. I psalmens övriga verser talas om försoningens, frihetens och gemenskapens väg och varje vers slutar med bönen ”Ge oss nu viljan att gå den”.

Vi är i högsta grad kallade att vara Guds medarbetare i den värld vi lever i. Att Gud inte är långt borta från någon av oss påminns vi om när vi nu under fastan får följa Jesus på lidandets och lydnadens väg upp mot Jerusalem, ”själv går du här vid vår sida”. Den vetskapen får bära oss nu i denna svåra tid.

Livets Gud, led oss till rättvisa, fred och hälsa.

Olle Kristenson
Teologisk rådgivare

Fortsätt läsa mer från oss