Under några kalla och gnistrande vackra vinterdagar möttes ekumeniska sekreterare från Estland och de nordiska länderna i Sigtuna. Vi möts varje år för att nätverka och bygga samhörighet mellan våra kyrkor över nations – och konfessionsgränser. Sigtuna som plats inspirerade till pilgrimsvandring där kristenhetens historia i Sverige är synlig genom tre ruiner, en kyrka, ett kapell och en stiftelsebyggnad i ekumenikens och dialogens anda. Det är uppmuntrande att mötas och dela med varandra det som utmanar, bränner och uppmuntrar. I år talade vi bland annat om att stå i försoningens tjänst, om hur vi möter varandra i samtal och kyrkornas svar på #Metoo.
I dagarna lanseras ett folkbildningsprojekt #ViMåstePrata. Ett bildningsprojekt om demokrati och mänskliga rättigheter och människors lika värde. Jag håller med. Vi måste prata och vi behöver träna oss på att bemöta varandra på ett bra sätt i samtalets anda där jag inte luras in i att så gärna vilja övertyga min samtalspartner så jag slutar lyssna. Tvärtom, jag behöver ta tid att lyssna för att lära och möta. Det är att slå vakt om demokratin.
I år är det 170 år sedan den första friförsamlingen bildades i Frillesås. Det är i Borekullastugan natten mellan 21 och 22 september 1848 som man bildar Sveriges första baptistförsamling och man tar ställning till Borekullabekännelsen, som handlar om hur församlingen ska bekänna och verka. Man fastslår att ingen rangordning ska finnas mellan församlingens medlemmar och att ”På församlingens anförda möten skola alla angelägenheter, så vitt sig göra låter, genom röstning avgöras. Vid röstningen har alla medlemmarna lika röster, och avgörandet sker genom de härvid anförda rösternas pluralitet. Ett sådant avgörande har sig då det mindre antalet att villigt underkasta”.
Jag tänker att kyrkorna står i försoningens tjänst och att försoning och fred hänger ihop med det globala målet nummer 16 som talar om fredliga och inkluderande samhällen. Människans lika – och unika – värde är inte förhandlingsbar ur ett kristet perspektiv. Vi är alla skapade till Guds avbild, till man och kvinna är vi skapade. Det kan vara utmanande för kyrkorna att möta människor av annan tro, men på samma sätt som att människans värde inte är förhandlingsbar är inte heller människans rätt till religionsfrihet förhandlingsbar. Att själv säga sitt ja eller sitt nej till en tro och ha rätt att utöva sin tro.
Vi måste prata med varandra i våra kyrkor om demokrati och människors lika värde. Vi måste prata med andra samhällsaktörer om detta och om religionsfrihet. Vi måste prata med andra religioner om vad detta innebär i den tid som är nu. Ett sätt är att inspireras av kyrkornas historia i Sverige.
Vi ber: Livets Gud, led oss till rättvisa, fred och mänsklig värdighet.
/Karin Wiborn
