Svenska ortodoxa kyrkoprovinsen: Information gällande Covid-19 coronaviruset

Denna sida har information från Svenska ortodoxa kyrkprovinsen:

Linköping, 2020-03-17

Vänner i Svenska ortodoxa kyrkoprovinsen,

Vår omvärld och vårt land drabbas just nu av en snabb spridning av ett smittsamt virus, vars enorma konsekvenser och påverkan vi bara för någon vecka sedan inte ens kunde ana, och vars vidare utveckling vi tillsammans, som samhällsmedborgare och världsmedborgare, är kallade att minimera och lindra.

Under rådande omständigheter, och i beaktande av smittspridningens förlopp, samt rekommendationer från ansvariga myndigheter, är mitt råd till kyrkoprovinsens församlingar att tillsvidare ställa in samtliga gudstjänster. Detta innefattar, dessvärre, även Påskens gudstjänster, då smittspridningen under den perioden förväntas nå sin kulmen.

Detta är, naturligtvis, ett oerhört tungt beslut att ta, med Påskens gudstjänster som vårt kyrkoårs absoluta höjdpunkt. Samtidigt behöver, i denna situation, även vår solidaritet och omtanke med de mest utsatta i vårt samhälle nå sin höjdpunkt: med dem som är i störst fara om de skulle smittas; med de människor som, av olika skäl, inte kunnat komma till kyrkans gudstjänster; med människor i vårt samhälle och vår värld som befinner sig i tillvarons marginal.

Kanske ger oss denna prövning även en möjlighet att se oss som ett folk på vandring. Herren själv säger under sin egen vandring på vår jord: ”Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.” (Matt 8:20) Vi kanske kan uppfatta oss som Guds folk i natten för befrielsen från slaveriet i Egypten. Bedjande och sjungande Guds lov i sina hem, i allt redo att stiga upp och bege sig ut mot det förlovade landets frihet. (2 Mos 12) På samma vis kommer också för oss åter en dag då vi, i kyrkans och varandras fysiska gemenskap, kan uppleva det liturgiska och eukaristiska mötet med Guds rikes evighet inom tiden och rummet av vår egen förgänglighet.

Under tiden behöver vi hitta sätt att hålla den gemensamma bönelågan vid liv. Så blir vi, på sätt och vis, lika de ökenfäder och ökenmödrar som tillbringade den mesta av sitt liv bedjande i enskildhet, men i anden ständigt förenade med kyrkan. Vid den här tiden av kyrkoåret minns vi heliga Maria av Egypten. När hon i öknen träffade prästen Zosimas – och av honom fick de heliga gåvorna – ska hennes första frågor till Zosimas ha varit: ”Hur mår kyrkan? Hur mår världen?”

Vi präster och församlingsansvariga behöver hitta sätt att hålla kontakt med våra församlingars troende. Göra oss tillgängliga. Förmedla böner och texter som kan användas i hemmen (ett sätt kan vara typikan med aktuella texter ur hymnologin och ur skriften). Föreslår att varje församling tar eget ansvar för detta. Står själv till församlingarnas förfogande.

Slutligen, kära vänner, vill jag tillönska er en god fortsättning på fastetiden. Låt oss förbli med varandra i gemensam bön för vår värld, vårt land, för alla drabbade av sjukdom och annan misär, för alla dem som har särskilt ansvar för människors liv, hälsa och trygghet. Låt oss i tro, hopp och kärlek vända oss till Jesus Kristus, våra själars och kroppars herde, som säger till oss: ”Var inte rädd, du lilla hjord, er Fader har beslutat att ge er riket.” (Luk 12:32). Honom tillkommer ära, lov och tillbedjan, tillsammans med Fadern och den Helige Ande. Amen.

f Misha Jaksic
Provinsföreståndare