Det är mötena med människor som är så spännande!
Jag är alltså i Sydkorea och möter människor från hela världen. Kyrkornas världsråd generalförsamling möts vart sjunde eller åttonde år. Denna gång möts vi i Busan vid sydkusten, en storstad på några miljoner invånare. I Bexco center, en stor mässanläggning med konserthall i ena änden, möts vi cirka 5000 personer. Ortodoxa i sina skrudar, präster i sina skjortor i olika färger, vanligt folk i sina kulturella kläder och mängder med koreaner i mörka kostymer. ”Röd och gul och vit och svart, gör detsamma har han sagt. Jesus älskar alla barnen på vår jord.” Jag tänker på den sången när jag ser människor från hela världen.
Programmet börjar och slutar dagarna med bön och bibelläsning. Idag på morgonen blev jag så imponerad av den koreanska kören som sjunger sånger på engelska, spanska, franska och det språk som talas i Swaziland! För det är så vi sjunger, sånger från hela världen. Så många härliga låtar det finns. Och kören har tränat på att sjunga på olika språk. Vilket engagemang!
Efter morgonbönen möts vi till bibelstudium under en timme. Jag deltog i engelsk bibelstudiegrupp nr 7. Efter en introduktion fick vi sitta i mindre spontant ordnade grupper. På bilden ser du de tre personer jag mötte: Peter från Schweiz, Aristarchos från Jerusalem och Felicidade från Mocambique. Vi läste om människans skapelse och uppdraget att vårda och värna livet. Hur gör vi det? Jag fastnade särskilt för Felicidades berättelse om hur fattiga människor hugger ner skogen vilket leder till att torra marker utbreder sig. Om det finns elektricitet är den så dyr att det sällan är ett alternativ. De har inget val om de vill överleva: de måste ha bränsle för att kunna koka sin mat. Hur värnar man livet i en sådan miljö? Frågan lever vidare hos mig och blir ett exempel på världens orättvisor.
Under dagen möter jag sedan Yosef som jobbar för kyrkorna i Jerusalem. Han berättar om svårigheterna som palestinska kristna har att få fira helggudstjänsten inne i sin kyrka i Jerusalem eftersom de hindras av brist på visum eller hamnar i checkpoints. Jag lyssnar till en kvinna från Egypten som berättar om förvärrade situationen för kristna i mellanöstern. En advokat från Mali som jobbar för FN berättar om hur arbetet med HIV/Aids går framåt och att bromsmedicin för alla numera är ekonomiskt möjligt.
På lunchen är vi inbjudna till mat tillsammans med representanter för andra kristna råd. Jag blir sittande bredvid värden, generalsekreteraren för Sydkoreas kristna råd som på stapplande engelska berättar om sitt arbete (såg du mig på bilden på Facebook?). Runt om mig sitter chefen för Asiens kristna råd som är en fascinerande kvinna från Indonesien och en ung kvinna som arbetar för att bygga ett museum om Koreas kristna historia. Där sitter också en brittisk kvinna som jobbar åt landets kristna råd med relationerna till Kina och Mellanöstern. Gissa om vi hade mycket att prata om!
Ja, vad ska man säga? Det är privilegium att vara här. Men också ett ansvar. Vi är ju här för att lyssna till Guds ledning för arbete och liv under kommande år. Mitt i möten och samtal påminner Gud oss om sin kärlek till världen och vårt ansvar för dess välfärd. Vad betyder det för kyrkornas världsråd? Vad betyder det för oss i Sveriges kristna råd? Vad betyder det för mig personligen?
Mötena med människor vidgar min världsbild och jag hör röster från engagerade människor från olika kulturer. Vi fortsätter gemensamt att be den bön som är mötets tema: Livets Gud, led oss till rättvisa och fred.
/Björn Cedersjö
