Solidaritet med alla unga som strejkar för klimatet

I fredags skedde klimatprotester av ungdomar i hela 140 länder i världen och i veckan talade Greta Thunberg på FN-toppmötet i New York som behandlade den akuta klimatkrisen. För den unga generationen har klimatet blivit ett fokus för samhällsengagemang och en ödesfråga. Barnens frågor har också gjort att var och en av oss fått en uppmaning att tänka över vår livsstil så att vi kan minska vårt klimatavtryck på jorden och den omfattande exploateringen av naturens resurser.

Själv var jag som många andra barn fascinerad av naturen under min uppväxt på 80-talet och följde alla naturprogram på tv. Tidigt fick jag då också följa med i klimatförändringarna som uppmärksammades genom bilder på smältande glaciärer, den krympande Aralsjön och djur som utrotningshotades. Det var något som berörde mig starkt. Idag har hotet mot miljö och klimat tyvärr fått helt andra proportioner vilket gör att tiden börjar rinna ut om vi inte gemensamt hittar goda vägar framåt – för det är något som måste ske gemensamt. Det är därför helt rimligt med alla de klimatstrejker vi ser runt om i världen.

Den 27 september avslutas Global Week for Future med en global storstrejk för klimatet som riktar sig till både unga och vuxna. I det ekumeniska uppropet för Skapelsetid som vi nu befinner oss i uppmanas vi som kristna att stå i solidaritet med dem som strejkar – oavsett om det gäller att själv delta i manifestationer, hålla en gudstjänst eller ringa i kyrkklockorna på fredag.

Klimatkrisen är en existentiell kris men kyrkorna vill lyfta fram att krisen också har en andlig dimension som behöver ges en teologisk tolkning. I den kristna tron talar vi om att förvalta skapelsen som är given till oss och uppehålls av Gud. I ortodox teologi uttrycks det som att människan är skapelsens mikrokosmos som i sig sammanfattar skapelsens helhet. En sådan helig förundran är en bra ingång i att väcka ett engagemang för vårt klimat. Förundran över Guds skapelse kan alltså få vara vår utgångspunkt för förändring – mitt i den svåra tid av utmaningar vi lever i. Förundran över att just jag är en del av skapelsen och att skapelsen är en del av mig.

Vi behöver också ha hoppet som förändringskraft för att i handling kunna orka kämpa den goda kampen. Hopp handlar då inte om allmän optimism utan har en djupare dimension av tillit och förtröstan till trons kraft att hela och förändra världen. Hoppets Gud visar oss nämligen att en annan värld är möjlig, Guds rikes värld, om vi låter våra handlingar bli del i ett gemensamt förvaltarskap av vår skapelse.

Bön för klimatet

Evige Gud, hela jorden är full av din härlighet. Till dig bär vi fram skapelsens våndor i klimatkrisens tid. Vi ber om nåden att få göra gott, som dina skapade medskapare.

Jesus Kristus, du har gått på vår jord och lever mitt ibland oss. Gör oss känsliga för människors och hela skapelsens lidande. Stärk oss i arbetet för ett värdigt liv, i rättvisa och solidaritet med dem som lever och kommer att leva.

Heliga Ande, modets och självbesinningens kraft, du talar till våra samveten. Trösta oss när vi lider och plågas av ångest. Ge oss oro när vi domnar i bekvämlighetens ro. Skapa om oss till att bli vad vi är: en enda mänsklighet under samma himmel.

Ur Svenska kyrkans biskopsbrev för klimatet (2019).

Jakob Evertsson
Teologisk rådgivare

Fortsätt läsa mer från oss