Vilken rubrik ska man sätta på sitt sista blogginlägg?
Det har varit intressanta år. Många frågor har varit uppe för reflektion och beslut. Redan första terminen våren 2011 blev en stor fråga hur samhället borde agera när människor hamnade i utsatthet efter att ha blivit utförsäkrade. Arbetet för fred och mot kärnvapen har varit ett återkommande tema. Den ökande oron för klimatförändringarnas påverkan på livet för kommande generationer har accentuerats. Kyrkornas globala vecka har aktualiserat frågor om rättvisa mellan länder och generationer och Kyrka för Fairtrade om rättvis världshandel och goda villkor för odlare och producenter i syd. Kyrkorna har genom SKR deltagit i samhällsbygget genom ett stort antal debattartiklar och remissyttranden kring olika frågor. Genom prästers, pastorers och andra medarbetares närvaro på fängelser och sjukhus har människor fått samtalsstöd och förbön när livets skörhet visat sig. Knappt hundra personer har under dessa åtta år sänts på tremånaders uppdrag som ekumeniska följeslagare för att bidra till att upprätthålla mänskliga rättigheter i Israel och Palestina. Vikten av religions- och övertygelsefrihet och öppna samtal med företrädare för andra religioner har betonats på olika sätt. Allt detta har jag sett som en del i kyrkornas stora missionsuppdrag: dela budskapet om Guds kärlek till världen (Johannes 3:16), erbjuda en öppen och inkluderande gemenskap och utrusta för tjänst för medmänniskor i världen.
Under de senaste åren har arbetet för människor på flykt varit en stor fråga både för mig och SKR. När de många medmänniskorna kom hösten 2015 och Sverige hade sin ”mottagningskris” var kyrkorna mycket delaktiga i att bilda opinion och att möta behov som fanns. Konsekvent har kyrkorna försökt framhålla respekten för människovärdet och omsorg om människor i utsatt i situation. I skriften ”Detta vill vi – kyrkorna och migrationsfrågorna” har kyrkorna, utifrån övertygelsen om människor som skapade av Gud och respekten för de allmänna mänskliga rättigheterna, beskrivit sin grundsyn och några av de utmaningar och konsekvenser som är naturliga. Påskuppropet 2006 och Juluppropet 2016 är två exempel när kyrkorna tagit initiativ till namninsamlingar i situationer som uppfattats som särskilt allvarliga.
Hur lagstiftningen ser ut påverkas av hur partierna uppfattar opinionen i samhället. Kyrkorna har hela tiden utgått från att Sverige har en reglerad invandring. De som söker asyl ska utredas inom ramen för de internationella konventioner och den lagstiftning som finns och ges rättssäkert bemötande genom goda utredningar. Genom Sveriges kristna råd har kyrkorna uttalat sig om generella frågor, endast undantagsvis om enstaka fall.
Situationen för människor som söker asyl med motiveringen att de är kristna och riskerar att utsättas för förföljelse om de sänds tillbaka till sitt land är en fråga som berör. I min förra bloggtext i november skrev jag mer om vad SKR gjort och gör vad gäller opinionsbildning och utbildning kring situationen för konvertiter.
Utifrån ett stort antal påstötningar från engagerade människor på lokalplanet skrev kyrkornas ledare en debattartikel som publicerades i Dagens nyheter före jul. Där krävde man att Migrationsverket ska göra förändringar i sin utredningsmetodik för att säkerställa en större rättssäkerhet för kristna konvertiter.
Ett samtal kommer att äga rum med Migrationsverkets ledning under kommande vecka. För att markera hur angelägen denna fråga är ordnas en förbönsgudstjänst och en ljusmanifestation kvällen före i Stockholm.Välkommen att delta! Hoppas att många vill vara med. Glädjande nog har liknande arrangemang initierats på flera andra platser i landet. En namninsamling pågår också inom flera frikyrkosamfund.
På SKRs webbplats finns det samlat en hel del material som kan vara resurser för den som vill ge stöd till asylsökande. Där finns bland annat nyligen reviderade vägledningar om hur man kan skriva intyg och hur man kan vägleda en person som ska utredas. Där finns också material från de olika kurser som SKR inbjuder till.
Nu återstår för mig att summera åtta års arbete. Vilken rubrik ska man sätta på sitt sista blogginlägg?
Vad är det som driver oss att arbeta för rättvisa, fred och mänsklig värdighet? För mig är det framförallt tron att Gud älskar världen och att Gud vill att varje människa ska ges förutsättningar att leva ett gott liv.
Jag tycker om den här beskrivningen av ett gott liv:
”Att bli människa är att i frihet bli den person man är avsedd att vara, att älska och ta emot kärlek, att fatta rätta beslut, att uppleva skapelsens skönhet och Guds kärleks mysterium samt vända sin tacksamhet till Gud som är ursprunget till alla goda gåvor.”
Genom SKR arbetar kyrkorna tillsammans för att bidra till strukturer som ger förutsättningar för att så ska ske för alla människor. Genom våra personliga och lokala kontakter kan vi alla bidra utifrån våra förutsättningar.
När jag nu slutar min tjänst på SKR efter åtta år vill jag säga tack till alla som jag fått samverka med. Tack för din insats i arbetet för en bättre värld. Fortsätt att dela Guds goda evangelium. I Korsvei-rörelsen har jag lärt mig de fyra vägvisarna: Sök Jesus Kristus, bygg gemenskap, lev enklare och främja rättfärdighet. För mig är det den riktning jag vill gå.
Med orden från bönen ”Livets Gud, led oss till rättvisa, fred och mänsklig värdighet” och med en önskan om Guds välsignelse för oss alla avslutar jag nu mitt SKR-bloggande. Och rubriken får bli både något om avslutning och om vägen vidare.
Varma och tacksamma hälsningar
Björn Cedersjö
Direktor kyrka-samhälle
