Drygt fyra år efter riksdagens beslut om skärpta regler för vapenexport till ickedemokratiska länder presenterar krigsmaterielexportöversynskommittén, Kex, sitt förslag. Trots vissa steg i rätt riktning är förslaget inte tillräckligt skarpt för att förhindra att Sverige fortsätter beväpna diktaturer och andra regimer som allvarligt bryter mot mänskliga rättigheter. Vi har tidigare sammanfattat fem nödvändiga åtgärder för att få till den skärpning som riksdagen enats om. Kex-kommitténs förslag brister på fyra av dessa fem områden.
Demokratikriteriet – underkänt.
Det nuvarande regelverket säger: ”Tillstånd till utförsel av krigsmateriel, eller annan utlandssamverkan som avser krigsmateriel, bör inte lämnas om det avser stat där omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer. Respekt för mänskliga rättigheter är ett centralt villkor för att tillstånd skall beviljas.” Trots detta har Sverige exporterat krigsmateriel till Saudiarabien, Oman, Thailand, Indonesien och flera andra länder där respekten för mänskliga rättigheter brister, inte minst vad gäller kvinnors rättigheter. En del av länderna klassas som diktaturer. Utredningen föreslår formuleringen ”Gentemot icke-demokratiska stater som har grava brister i sin demokratiska status föreligger hinder mot export”. Utifrån våra erfarenheter av hur nuvarande regelverk tolkats, är utredningens förslag inte tillräckligt för att säkerställa en skärpning i praktiken.
Mänskliga rättigheter – underkänt.
Dagens regelverk säger att krigsmateriel inte bör exporteras om ”omfattande och grova” kränkningar mot mänskliga rättigheter sker. Kex-kommittén vill ändra formuleringen till ”allvarliga och omfattande” kränkningar, och den anser att export inte bör ske vid sådana rättighetskränkningar. Formuleringen borde vara att vapenexport inte ska ske om det pågår omfattande och/eller allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter i det tänkta mottagarlandet. Om Kex-kommitténs förslag till ny formulering om mänskliga rättigheter ska kunna stärka respekten för mänskliga rättigheter i beslutsfattandet, krävs det att riskbedömningar görs med ett genusperspektiv och ett erkännande av att mänskliga rättigheter är universella och odelbara. Mänskliga rättigheter kan inte rangordnas.
Kex-kommitténs förslag försvagas ytterligare av att demokratikriteriet och kriteriet om mänskliga rättigheter ska vägas mot säkerhets- och försvarspolitiska skäl. Detta öppnar upp för oacceptabla kompromisser med mänskliga rättigheter och demokrati.
Det är bra att utredningen avfärdar näringspolitik som anledning till vapenexport. Men gränsen mellan näringspolitik och försvarspolitiska intressen är inte alltid tydlig. När det definieras som ett försvarspolitiskt intresse att stödja en svensk krigsmaterielindustri, kan export tillåtas till exempel för att upprätthålla kompetens eller beställningar hos Saab. Detta intresse ska inte gå ut över de befolkningar som lever under förtryck eller i konflikt. Att prioritera mänskliga rättigheter är dessutom säkerhetspolitiskt klokt – stärkande av rättigheter bidrar till långsiktigt hållbar fred och säkerhet.
Öppenhet och politiskt ansvarsutkrävande – med tvekan godkänt.
Vapenexporten är ett politikområde med stora brister vad gäller ansvarsutkrävande och insyn, någonting som Kex-kommittén tar vissa steg för att åtgärda. Utredningen är tydlig med att det är regeringen som är ansvarig för beslut rörande vapenexport, vilket är bra. Men den föreslår samtidigt att ledamöterna i Exportkontrollrådet, som tillsattes för att säkra riksdagens insyn i beslutsfattandet, fortsatt kan fatta beslut under sekretess. Det innebär att vi som väljare förnekas rätten att veta vilken politik som drivs av det parti vi lagt vår röst på. Det är orimligt.
Helhetsbedömning av mottagarstaten – godkänt.
Kex-kommittén föreslår att situationen i det tänka mottagarlandet fortsatt ska bedömas till sin helhet när tillstånd för vapenaffärer prövas. Detta är avgörande för en kvalitativ exportkontroll. Helhetsperspektivet måste på ett stringent sätt prägla de bedömningar som Inspektionen för strategiska produkter (ISP) gör, och dessa måste baseras på uppdaterat och kvalitativt underlag.
Följdleveranser – underkänt.
Om tillstånd beviljats för en vapenaffär godkänns i dag ytterligare leveranser utan att ny prövning behöver göras. Detta görs även om situationen kraftigt försämrats i mottagarstaten. Det är positivt att utredningen föreslår en snävare definition av begreppet följdleveranser än i dag, samt tydliggör att sådana ska kunna omprövas utifrån Sveriges internationella åtaganden. Men detta räcker inte. I ett nytt svenskt regelverk kan följdleveranser inte få vara ett undantag där Sverige tillåts kompromissa med mänskliga rättigheter, demokrati och fred. Skarpa skrivningar behövs också kring att leveranser inte får ske om tidigare levererat krigsmateriel hamnat i andra händer än vad som avsågs.
Nu måste Kex-kommitténs förslag resultera i en proposition från regeringen innan året är slut, med verkliga skärpningar. Båda regeringspartierna har kongressbeslut på att stoppa krigsmaterielexport till diktaturer. Debatten kring det militära samarbetsavtalet med Saudiarabien visade ett tydligt stöd för att sätta mänskliga rättigheter och demokrati främst. Att fortsatt ha ett regelverk som tillåter vapenexport till förtryckarregimer vore att svika uppdraget om en skärpning, och att allvarligt urholka den feministiska utrikespolitiken. Det är djupt beklagligt att en majoritet av riksdagens partirepresentanter i Kex-kommittén inte kunnat leverera ett skarpare förslag mot att beväpna världens förtryckare
ANNA EK
ordförande Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
BO FORSBERG
generalsekreterare Diakonia
ANNA LINDENFORS
generalsekreterare Amnesty
MALIN NILSSON
ordförande Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF)
KARIN WIBORN
generalsekreterare Sveriges kristna råd
Läs artikeln i Svenska Dagbladet:
http://www.svd.se/skarpare-forslag-om-vapenexport-behovs/om/debatt
