Det är många av oss som känner sorg över situationen för asylsökande som finns i Sverige. Berättelsen om personen som tog livet av sig i Jönköping berör. Senast denna vecka finns i tidningen Dagen (1 nov) en artikel från en person, en av de många som engagerat sig för de ensamkommande flyktingbarnen. Nu har hon “tappat tron på Sverige”. Det är förståeligt att man blir både ilsken och besviken när man uppfattar att Migrationsverket och migrationsdomstolarna alltför ofta fattar beslut som leder till att människor tvingas åka till osäkra situationer eller att de underkänner en kristen tro hos personer som man själv följt under en tid och fått förtroende för.
Regelbundet kommer frågor till oss som arbetar på Sveriges kristna råd om vad vi gör och säger om situationen för asylsökande. Oftast handlar frågorna om kristna konvertiter som får avslag.
Migrationsfrågorna har varit och är en stor fråga för kyrkornas samverkan i Sveriges kristna råd. Ett stort antal uttalanden och debattartiklar har gjorts under de senaste tio-femton åren. Konsekvent har kyrkorna försökt framhålla respekten för människovärdet och omsorg om människor i utsatt i situation.
I skriften “Detta vill vi – kyrkorna och migrationsfrågorna” har kyrkorna, utifrån övertygelsen om människor som skapade av Gud och respekten för de allmänna mänskliga rättigheterna, beskrivit sin grundsyn och några av de utmaningar och konsekvenser som är naturliga. Påskuppropet 2006 och Juluppropet 2016 är två exempel när kyrkorna tagit initiativ till namninsamlingar i situationer som uppfattats som särskilt allvarliga. Kyrkorna har också genom åren avgett ett antal remissyttranden på utredningar som berört lagstiftning och praxis inom migrationsområdet.
Hur lagstiftningen ser ut påverkas av hur partierna uppfattar opinionen i samhället. Kyrkorna har hela tiden utgått från att Sverige har en reglerad invandring. De som söker asyl ska utredas inom ramen för de internationella konventioner och den lagstiftning som finns och ges rättssäkert bemötande genom goda utredningar. Då är det också viktigt att komma ihåg att det är skyddsbehovet som är avgörande för asyl, inte om en person är kristen eller inte.
Genom Sveriges kristna råd har kyrkorna uttalat sig om generella frågor, endast undantagsvis om enstaka fall. Erfarenheten säger att opinion kring enskilda människors situation kan skapas av människor i personens närhet och att det är den bästa vägen i de fallen. När enskilda personer hör av sig till oss om sin eller någon flyktings situation brukar vi hänvisa till Rådgivningsbyrån för asylsökande som kan ge juridiska råd. Det finns också sakkunskap och engagemang på många håll inom kyrkorna och andra organisationer typ Rädda barnen, Röda korset och FARR (Flyktinggruppernas riksråd).
Vad gäller situationen för de ensamkommande flyktingbarnen (där många men inte alla är från Afghanistan och där alla inte är pojkar) gör Migrationsverket bedömningen att det i fallet Afghanistan är möjligt att erbjuda säkerhet för den som återvänder. Detta har Sveriges kristna råd flera gånger invänt mot, tillsammans med andra organisationer som gör en annan bedömning.
Vad gör då kyrkorna genom Sveriges kristna råd praktiskt? Förutom opinionsbildningen är det främst fyra saker:
1. Genom kurspaketet #Värme (uttytt VÄRdighet, MEdkänsla och kunskap) erbjuder vi under en period på 2,5 år tvådagarskurser på olika orter i Sverige. Målgruppen är människor som engagerat sig i mottagandet av flyktingar. Första dagen handlar om asyljuridik och andra dagen om psyko-socialt bemötande. Mellan 17 och 50 per gång, i dagsläget totalt 534 personer, har deltagit i kurserna som finansierats med bidrag från kyrkorna och EU. Se mer: https://www.skr.org/varme
2. Kontakter med Migrationsverket hösten 2012 kring utredningar om kristna konvertiter ledde till att Migrationsverket under våren 2013 genomförde utbildning på fyra olika orter vad gäller utredning av personer som anför kristen tro som grund för asylansökan. SKRs arbetsgrupp för migration och integration medverkade som sakkunniga i alla dessa kursdagar. Vi tyckte oss se en viss förbättring av utredningarna efter det.
Men frågorna återkom, inte minst i samband med den stora grupp av flyktingar som kom under hösten 2015. I maj 2017 skrev SKR ett öppet brev till Migrationsverket där vi uppmärksammade brister i utredningar av kristna konvertiter och bland annat bad Migrationsverket att göra en ordentlig utredning kring detta. Den PM som blev följden visade på att många utredningar ansågs goda men att det fanns ett antal som inte var bra. En följd av detta blev en studiedag i juni 2018 som Migrationsverket inbjöd till. Ett 30-tal personer från Migrationsverkets olika enheter deltog. I SKRs medverkan valde vi framförallt att diskutera och ge material till frågan hur man bedömer om en persons tro är genuin eller inte. Då är frågor relevanta om hur livet ser ut i kristna församlingar, hur omvändelse och processen att bli kristen kan se ut och hur präster, pastorer och andra engagerade möter de som söker kristen gemenskap. Vi argumenterade också för att de intyg som skrivs av präster och pastorer bör kunna ges en större tyngd (här finns en dom i Migrationsöverdomstolen som sagt att sådana intyg ska ha viss tyngd men inte anses avgörande). Det verkar finnas en hel del brist på kunskap och tyvärr också en del fördomar hos en del utredare och beslutsfattare. Vi hoppas och tror, men vet inte säkert, att denna ökade kunskap ges vidare inom de olika regionerna inom Migrationsverket.
SKR har också under de senaste fem åren deltagit som sakkunniga i Domstolsverkets årliga kurs om Religiös och sexuell identitet i asylmål. I det sammanhanget har domare och processförare i migrationsdomstolarna fortbildats.
3. Sveriges kristna råd har under de senaste tre åren hittills genomfört fjorton endagskurser på temat “Konvertiter i asylprocessen”. På olika orter har människor i kyrkorna mötts för ökad kunskap och delande av erfarenheter. Vid samtliga tillfällen har vi haft med representant från Migrationsverket som svarat på frågor. Vi har sett att vi i kyrkorna haft en hemläxa att göra för att ge vårt bidrag till att situationen för asylsökande kristna blir så bra som möjligt.
När Migrationsverket hänvisar till regelbundna kontakter med SKR (Dagen 26 okt) är det bland annat dessa kursdagar och seminariedagarna (ovan punkt 2) som man tänker på men också de samtal som några gånger varje år förs mellan Migrationsverkets rättsavdelning och organisationer i civilsamhället där aktuella frågor tas upp för samråd.
4. På SKRs webbplats finns det samlat en hel del material som kan vara resurser för den som vill ge stöd till en asylsökande. Där finns bland annat nyligen reviderade vägledningar om hur man kan skriva intyg och hur man kan vägleda en person som ska utredas. Där finns också material från de olika kurser som SKR inbjuder till.
Enligt vår uppfattning finns det ett antal svårigheter vad gäller utredning och bedömning av kristna konvertiter:
1. Det finns problem med tolkar som inte kan rätt terminologi.
2. Det finns fall där utredaren och/eller det juridiska biträdet inte gör ett jobb som håller önskvärd kvalitet.
3. Det finns tyvärr pastorer och präster som skriver intyg vars trovärdighet kan ifrågasättas (enligt MV finns det exempel på personer som skrivit mer än hundra intyg…).
4. Häromdagen berättades om ett fall där domaren var övertygad om trovärdigheten men där de tre politiskt tillsatta nämndemännen röstade nej.
5. Bedömning av tillförlitlighet är erkänt svår men vi anser att det ibland ställs alltför höga krav på konvertiten.
6. Det finns religionsvetenskaplig och juridisk forskning vars resultat vi anser borde diskuteras när det gäller hur utredningsmetodiken ska utformas och hur bedömning av genuinitet ska ske. En del av det togs upp på kursdagen den 7 juni men här önskar vi fortsatt dialog med Migrationsverket, samtal som lämpligen även kan inkludera migrationsdomstolarna.
En ytterligare svårighet är bristande tillgång på statistik. Eftersom religion inte får registreras i ansökningar är det svårt att veta hur många som söker asyl med referens till kristen tro, hur många som får ja och hur många som får nej. Det saknas också statistik på hur många fall där beslutet ändras från nej till ja när frågan kommer till Migrationsdomstolen.
Tillsammans agerar alltså kyrkorna genom Sveriges kristna råd på flera olika områden. Det viktigaste arbetet är dock det som sker på lokalplanet där engagerade församlingsmedlemmar bryr sig konkret om medmänniskor i utsatt situation. Det är också i de sammanhangen som opinion kan väckas för enskilda fall.
Allt detta arbete är en del i vårt ansvar för den värld som Gud älskar.
Därför fortsätter vi, tillsammans med människor runt hela vårt jordklot, att be:
“Livets Gud, led oss till rättvisa, fred och mänsklig värdighet”.
/Björn Cedersjö
